När jag ger mig in på någonting gör jag det ordentligt. I alla fall när det gäller böcker. Jag blir som besatt av innehållet och är det någonting riktigt bra kan jag stanna inne och bara läsa, timme efter timme.

Det är precis vad jag råkat ut för nu. Jag har precis läst klart den tredje boken i Stieg Larssons serie om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander. Nu är jag tom. Som alltid efter en era av läsning, när det inte finns nägonting kvar - vad händer då?

Jag var likadan när jag läst ut Twiligtserien. Fast tusen gånger värre. Tomt.

Jag har de senaste dagarna inte kunnat göra mycket annat än just läsa, jag har varvat det med datorn, mat och några timmars välbehövligt snack vänner emellan. Annars har det varit läsning tjugofyra-sju. Det slukar mig som en sjukdom, jag vill bara veta vad som kommer näst, vad som händer. Och Stieg Larsson var en sådan skicklig författare, det går bara inte att sluta. Det kan liknas med en drog, har man väl börjat är det näst intill omöjligt att sluta.

Så vad händer nu? vilken serie kommer näst.
Som tur är har jag redan bestämt mig. På torsdag är det premiär för den andra twilightfilmen - New Moon. Tills dess ska jag läsa om ettan och tvåan. Det känns som en bra uppladdning. Dessutom behöver jag sysselsätta mig, och jag älskar verkligen att försvinna in i böckernas värld, det är guld.

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...