Imorgon är det slutprov i matte B för oss finfina media elever. Och med den ambitionen vi har så har jag hört att det lär bli toppbetyg för allihop! ... eller?

Helt ärligt så känns det inte direkt bra. Förra matteprovet sa jag hej till mitt första ig. Jag vill inte säga hej till ett till. Men så duktig som jag är med plugget så har jag ingen aning om hur det kmr gå. Jag vill verkligen ha G. Snälla Gode Gud, ge mig godkänt.

Jag vill aldrig mer behöva plugga matte

:*

Det blev ingen cykel idag. Den jag hade kollat in var slut, och de skulle inte få in några fler. Typiskt! Jag och mami var runt i säkert 1½ timme och letade cykelaffärer och någon som kanske kunde passa mig. Men nej, jag hade en, hallonröd, fin cykel. Den vill jag ha!

Jag har kollat runt lite på internet också, och det kan vara så att den finns i finfina Torsby. Men jag vågar inte önska.

Jag får ta tag i mitt cykel-letande en annan dag. Det var visst inte så lätt som jag trodde

:*

Viiiiiiilken kväll!

Sjukt bra avsnitt av grey's blandat med vinst för barca i Champions League. Inte mycket mer man kan önska sig.

Kanske borde tiden ha gått lite mer till matteplugg, men va fasen. Det får bli imorgon istället, right?!

Jag funderar på en sak som gubbarna i studion snackade om. Vart tog united vägen efter förlusten? Jag märkte ingenting. Blev de så små att ingen såg dem, kröp de ut på sina bara knän, löstes de upp av den fuktiga luften i Rom?

Jag har inget svar. Jag tycker bara att det är synd att de missar nattens fest när de bara drar sådär. Dålig stil

:*

Nej, jag orkar inte at en extra tur med mopeden. Det blåser så hejdundrans mycket så jag funderar på om jag ens kommer komam framåt...

Medans jag nu väntar på att klockan ska gå så har jag underhållt mig med lite fönstershopping på nätet. Jag har nämligen bestämt mig för att köpa en cykel. En fin cykel som inte kostar allt för mycket. Jag tänkte mig mellan ett och två tusen kanske.

Det var inte det lättaste. Jag vill inte ha en ful tom cykel som jag måste köpa till en massa grejor till. Jag vill ha en fullbordad fin RÖD cykel. Hallonröd närmare bestämt. Och nu har jag hittat min babe, hoppas jag. Ska ta en sväng med mami imorgon och se om jag kan hitta den.

My precious

:*

Jag är ledig idag. Enligt min mentor i alla fall. Ändå gick jag upp åtta i morse, ibland undrar jag vad jag håller på med.

Men jag hade bokat in en körlektion klockan tio så det var bäst att gå upp. Körningen gick bra återigen. Nu är det verkligen dags för teorin. Kanske kan bli att köra upp i sommar ändå, det vore.

Jag var duktig efteråt också, inget drällande på stan för mig utan direkt hem med bussen. Pratade med Johannes för tredje gången bara idag (!) jag saknar pojken. Första gången jag ringde var imorse, klockan 09.10 Men han ville faktiskt att jag skulle ringa och väcka honom när jag gick upp. Dock väntade jag en timme, kändes lite brutalt att väcka honom vid åtta när jag fick sms vid kvart i två inatt av gosen.

Som sagt så åkte jag hem direkt. Jag tänkte att jag kanske kunde komma iväg till stallet lite tidigt idag, men det har inte gått så bra. Kom på att det inte är någon idé att åka dit när de precis fått lunch så jag stannar hemma lite och äter själv innan jag drar iväg på min coola moppe (som funkar!).

Tog en liten testtur medmoppen igår, fy tusan vad kul det var att köra igen! Hade nästan glömt bort alla smågrejor, som att blinka, ändra ljuset osv. men det kom tillbaka efter kanske två sekunder. Jag kanske ska  ta en extra sväng på moppen så kmr jag till stallet lite senare ändå.. Det tåls att tänka på

:*

Ta det med en gnutta ironi. Eller två gnuttor kanske, om man kan säga så. Och kan man inte det så gör jag det ändå.

Dagen började med en försenad malinda till bussen. Jag som var så duktig och var i tid till matten igår, jag ville inte vara sen idag. Som tur var så blev jag inte det heller. För lektionen var inställd. Jag tycker så mycket om den underbara informationen som vi får i skolan, puss på det!

Det blev en sväng på stan innan körlektionen, som gick bra antar jag. Synd bara att jag inte orkar ta tag i teorin. Det får blir imorgon, väl?

Sen blev det en sväng till på stan, missade att vi visst började engelskan halv ett och inte ett. Blev snabb lunch och sen iväg till lektion. Men det gjorde ingenting för idag var det nationella muntliga provet och jag skulle inte in förrens senare. Goprat medtjejorna och sen nationellt som jag inte har en aning om hur det gick egentligen.

Planerade idrottslektionen som jag, Sofy och Matty ska ha på torsdag. Det blir bra. Sen var klockan visst ganska mycketoch vi slutade en halvtimme efter när vi egentligen skulle slutat, kanonkul!

 Efter ensjuhundansknepig skoldag så tänkte ag att jag skulle vara lite hurtig. Träningskläderna var med och jag tog bussen till kmti. Väl i omklädningsrummet märker ag att jag först glömt träningsschemat i den andra bagen hemma, fast det gör inte så mycket, jag kan det i huvudet. Sen märker jag att jag glömt låset ochtydligen så har de inget att låna ut heller. Jiiiho. Det löser vi med att ha väskan bakom disken. Sen var det det där med vattenflaska... Det är väl inte så viktigt att dricka medans man tränar va? Jooo för det är det. Så detfick bli att springa in på toan efter var tredje övning och försöka få i mig några droppar i alla fall. 

Träningen gick bra. Och jag är stolt över att jag inte åkte hem när allt gick emot. Fick även än en gång höra att ens pojkvän inte vill träffa en. I loooove it.

Så ja, vad ska man säga. En mycket bra dag! not.

Jag är inte ensam.

Det kan kännas så ibland, ofta, när någonting går snett, när helvetet bryter lös hemma eller när jag bara tänker tillbaka på åren som gått.

Jag vet att jag inte är ensam om känslan, du har säkert också känt det. Tiotals, kanske hundratals gånger. Men det gäller att lära sig att man inte är ensam, hur övertygande känslan än är.

Jag har börjat läsa ett liv. Jag har hittat en människa som jag känt till sen jag var runt 8 år. Den här människan har för mig alltid varit stark. Vi har aldrig varit nära vänner, vi har aldrig pratat på riktigt, om viktiga saker. Ändå har jag den bilden av henne. Hon är stark.

Nu vet jag. Jag vet att hon egentligen inte var riktigt så start som jag trodde. Hon - liksom jag - har inte haft det enkelt. Hon har kämpat, krigat och försökt känna sig trygg. Men detär inte så enkelt.

Den där Svensson familjen som man ibland hör talas om - Mamma, pappa, två barn, volvon och hunden - den är inte verklig för alla. Middag klockan sju varje kväll, då hela familjen äter tillsammans, samtalar och har trevligt. Jag vet inte när jag var med om det sist. Kanske aldrig

Det jag försöker få fram är i alla fall det att vi inte är ensamma. Jag visste inte då hur läget var. Jag visste inte hur jobbigt hon hade det. Hon visste inte hur mitt liv var, hon visste inte hur jobbigt jag hade det.  Vi vet inte nu heller, inte på riktigt. Vi vet genom det vi läser, vi vet genom det vi hör. Men vi har aldrig pratat om det, vi två.

Det skulle nog inte funka heller, kanske vid rätt tillfälle, om det kommer. Annars tror jag att det är en stor hjälp att bara veta. Vi vet bättre nu, vi vet att vi inte är ensamma. Våra problem är inte desamma, men det finns vissa likheter. Och att veta det, det stärker en. Att veta att vi båda haft det hårt, men att vi lever och mår lite bättre nu, det hjälper.

Synd bara att vi inte visste tidigare. Vem vet vad som hade kunnat varit idag då

Kanske hade en vänskap funnits, istället för den ytliga bekantskapen som finns idag. Kanske hade vi kunnat hjälpa varandra tidigare. Kanske hade det blivit katastrof. Jag har inte svaren, jag vet bara att det stärker att veta att man inte är ensam

:*

Jag kan säga såhär; jag har en vän med en pojkvän. Jag träffade min vän för, låt säga inte allt för längesen. Vännen berättade om vad som hände i hennes liv och efter vad hon sa kan jag säga att killar är inte alltid helt enkla att förstå.

Hon berättade att hennes kille har en fritidssyssla som hon självklart accepterar, men det kan bli lite over the top ibland. Som en gång nyligen då hon kände att nu gick det för långt. Pojkens hobby tar för mycket av hans tid. Till viss del är hon glad för pojkens skull, hon berättar att hon är stolt över hur duktig han blivit på så kort tid. Men det känns ändå inte bra, hon är lite orolig, han blir som isolerad.

Dessutom går hobbyn ibland före henne själv. Hon säger att det gör ont, hon blir sårad och ledsen. Ensam.

Pojken tänker efter han agerat, och det blir inte bra. Skulle jag ge pojken ett råd skulle det nog vara något i stil med att han borde dra ner på hobbyn, tänk på kärleken och visa att hon är viktigare. Gör någonting drastiskt, överraska henne, gör henne glad igen. Tänk före du agerar och fundera över vad du vill prioritera

:*