Halva dagen idag gick åt till ingenting. Ändå hann jag med otroligt mycket andra halvan.

Jag tog en buss till Säffle halv fyra. Innan det hade tiden nära på stått still, nu blev det full fart.
En bil mötte upp mig på Säffle station, vi åkte ut till långserud och familjen Bäckström. En rundtur i huset, ljushämtning och sen bar det vidare med bil in i skogen till ljusexperten. Vi lärde oss återvinna stearin, gjorde blockljus, busade med en överenergisk tax och fikade gott med kaffe och kakor. Jag fick saft.

Efter detta bar det vidare till bondgården, egentligen var det meningen att vi enbart skulle förbi för att tanka men att missa flera lador fulla med kossor var otänkbart. Så vi hälsade helt enkelt på alla djuren.

Första ladan bjöd på frigående kossor som just fick mat. Inte jättesociala kanske, men vissa var helt okej. En kossa hade ett hjärta i pannan vilket jag tyckte var väldigt fint.

Andra ladan stod djuren kedjade, de vuxna kossorna var lite rädda till en början, vi kom ju och störde mitt i deras powernap. De små söta kalvarna var lite roligare, kalvar gillar att tugga på fingrar, det lärde jag mig för några sommrar sen när två kalvar besökte ängebäck under några månader. Även dessa kalvar tyckte det var mysigt tydligen, och jag med. Kalvar är underbara. Vi träffade även på en liten och ilsken katt. Den väste och visade tänder, inte snällt.

Vidare gick vi rakt egenom de stora kossornas mat. Det var mörkt och lite läskigt men vi överlevde. Vi kom då till ett rum med ännu fler kalvar. Jag räknade inte men jag vet att hela bondgården hade väldigt många kossor.

Sen fick vi se vart kossorna mjölkades, det var inte så många där och vi hälsade inte på dem, men de verkade snälla de med. Höjdpunkten i den ladan var de übersmå kosskalvarna som stod i något som liknade pyttesmå boxar en meter upp. Det var de minsta jag sett och galet söta. Även de gillade att äta fingrar, en åt nästan upp min hand.

Näst på tur blev att göra det vi egentligen kom dit för, att tanka. Det var en hel vetenskap. Ingen förstod hur man öppnade tanklocket så vi fick ringa efter instruktioner. En gömd knapp var lösningen. Jiho

Tiden började bli sen, en rundtur i familjen Gårds hus fick bli, för att avsluta rundturen. Nu vet jag även hur de bor, mucho bra.

Tretton minuter över nio tog jag tåget tillbaka hem. Efter en händelserik dag, tack brudar

Det händer mer än man tror ute i buschen.

Vissa dagar finns det ingen tid över. Man får stressa hit och dit, skynda sig, inte komma sent.

Idag finns all tid i världen. Jag vet inte vart jag ska göra av den, all energi är borta, jag har tid men ingenting att göra med den. Jag har verkligen ingen lust att göra någonting.

Samtidigt vet jag att om några timmar kommer jag stressa in till stan, glömma hälften av någonting och komma sent.
Men det är framtidens bekymmer, nu ska jag bara änga mig åt ingenting.

:*

Jag råkade somna förut. I fyra timmar sov jag, fram till klockan tio. Jag var tydligen tröttare än jag trodde efter skolan. Det var säkert välbehövligt. I vilket fall som helst så är det skönt att ibland bara få somna in, glömma allt runt omkring, inte koncentrera sig på någonting, bara sova. Jag klarade mig t o m från konstiga drömmar. Trots att de för ögonblicket borde förfölja mig, men icke. Och det är jag glad för.

Dock så är jag inte helt nöjd med min lilla sovstund i nuläget. Klockan är halv 2 och jag är inte trött alls, inte någonstans. Jag börjar tappa saker att underhålla mig med, boken är utläst, tvn är tråkig, folket sover. Nu är det bara jag och natten. Jag natten och musiken. Det var längesen nu, men jag har inte glömt det. Inte glömt den härliga känslan av att slippa tänka. Ingenting spelar någon roll, inte här och nu. Det är frihet och jag älskar det.

Men snart börjar en ny dag. Och jag får nog göra som jag brukar när John blund är lite sen, vilket betyder att börja med en ny bok, försvinna in i en ny värld och sedan slumra in när ögonen inte orkar längre. Det får helt enkelt ta den tid det tar.

kärlek