Som vanligt så flyger tiden iväg. Det känns som jag nyss vaknade, det känns som om dagen aldrig fanns.

Men det är inte sant. För skulle det vara så skulle inte snön ha hunnit lagt sig, och det har den. Hela gatan är vit, min cykel har ändrat färg och hela luften är full av vita små fluffiga flingor.

Jag tror jag gillar det.

Vi säger så.

:*

Jag har spenderat större delen av dagen på mitt rum. I sällskap med datorn, en bok och feber.

Antagligen kommer febern från influensavaccinet jag fick igår. Datorn och boken är mina egna så det är inget att fundera på.

Det som bekymrar mig och förvånar mig är den flygande insekten som just besökte mig. En mygga kom surrande intill mitt öra. Vart den kom ifrån är ett mysterium.

Vart den tar vägen är inget mysterium.

Den liksom förlorade kraften att flyga i och med att jag råkade smälla den mellan mina händer.

Jag har en förkärlek till potatis. Kokta, stekta, ugnsbakta, hasselback, mos, pressad and so it goes on. Potatis i alla dess former och sorter. Allra bäst är nog ändå färskpotatisen. Färskpotatis, grillat, kokta rödbetor, grekisk sallad, och en kall god sås. Det är sommarens bästa. Potatis är helt enkelt en stor favorit.

Igår var det blodpudding och potatisbullar till mat i skolan. Det är mat jag aldrig tyckt om. Jag vet att på mellanstadiet var folk som galna i potatisbullarna. Jag förstod verkligen inte vad som var så speciellt med de konstiga gula bullarna. Men jag provade ändå, även fast jag visste från tidigare att det inte var någonting för mig. Jag hade rätt.

Aldrig tidigare har jag riktigt tänk på vad potatisbullar är gjorda av. Korkat tänker du nu, det säger sig ju av namnet! men det var aldrig någonting jag tänkte på. Inte förrens igår, när det bara slog mig, attans! det är ju potatis!

Potatisbullar. Än så länge den enda potatisen jag inte tycker om.

Låt det inte bli fler, snälla potatisgud.

Jag är bra på att förtränga, glömma och att inte tänka på det jag inte vill tänka på.

Och det är precis vad jag ska göra nu, bara må bra. Sådetså

vad gör det om hundra år?