Direktlänk till inlägg 24 september 2011
TACK för musiken, verkligen jättetack. Det går inte att tacka ordentligt för allt det fina, alla fina. Låtar, texter, människor. Kent, Winnerbäck, Håkan, The ark, i första hand. TACK.
Musik är verkligen det bästa som finns, det finns inte en enda sak som slår musiken. Som slår en konsert, det bästa. Känslan, kärleken, allt.
Det spekuleras i en ny skiva från kents sida nu i höst.
Winnerbäck har precis setts i ''Tack för musiken''.
Det är så mycket känslor på en gång, alltid. På gott och ont, men mest gott. Minnen som speglas i och av musiken, fina minnen, älskade vänner, människor.
En himla röra blev det. Men det är verkligen så att det inte går att beskriva hur bra det är, det måste upplevas, kännas.
Det är magiskt, underbart, obeskrivligt, alldeles fantastiskt jävla bra helt enkelt.
kärlek.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|