En blogg i vimlet

Alla inlägg under november 2008

Av musikego - 29 november 2008 13:43

Jag har bestämt mig för något. Jag har bestämt mig för att inte äta lussebullar eller pepparkakor - inte ens dricka glögg - innan fösta advent.


Nu är det ju så att det är första advent imorgon så det kan ju inte vara så svårt. Fast jag bestämde inte det här idag precis. Det var i förra veckan som beslutet togs. Det var en dag när jag nästan kokade glögg, fast jag gjorde det inte.


Det är nämligen så att det här med julen och allt runt omkring, det måste ha en speciell ordning. Man måste göra saker rätt, ta en dag i taget och få in stämningen ordentligt innan man kan frossa i lussebullar och allt det andra julgodiset.


Först börjar det med att omgivningen runt omkring kommer i stämning. Som på stan t.ex där julgranen är uppe och julbelysningen tänd. Sen är det musiken, att ladda in jullåtar på mobilen, det är nästa steg. Fast ett och två är inte så noga vilket som kommer först (jag tror nämligen jag vände på det själv i år..). Nästa steg är att plocka ner julprydnaderna och ljusstakarna från vinden, helst några dagar innan första advent. Och där har jag lärt mig en sak som är mucho viktig att komma ihåg. Man får inte tända någon av julstjärnorna eller adventsljusstakarna innan första advent. Då har man förstört allt som har med ordning att göra.


Efter detta kommer första advent. Det är då allt börjar. Då får man tända alla ljus, man får ta första pepparkakan och äntligen är glöggförbudet upphävt. Imorgon är dagen här. På måndag är det första december. Och alla vet ju vad det betyder, julkalender! Det hoppas jag inte någon tänker missa.


Jag måste berätta för er att den här resan inte har varit lätt. När skolcafeterian nu i veckan hade varma lussebullar till försäljning och mamma hade köpt hem tre burkar fulla med pepparkakor, och glöggen stod väntandes i skafferiet. Då var det nästan så det blev för mycket för mig. Men jag höll mig stark, jag tänkte på julstämningen och att ordningen inte får brytas. Så nu står allt rätt till, imorgon är det första advent. Min första kopp glögg är snart här.


 :*


Av musikego - 29 november 2008 11:00

Sitter i Sunne med Johannes sovandes bredvid mig. Eller så låtsas han bara för att ha är dum. Nej det tror jag faktiskt inte, men det hade inte vart fel om han vaknade...


Jag får nog ta och väcka honom när jag skrivit klart i alla fall, för länge får han inte sova. Så för hans skull får vi hoppas på ett långt inlägg. Tyvärr tror jag inte det blir det, för jag har egentligen ingenting att säga.


Jag vet att det var något jag skulle skriva om, jag minns bara inte vad. Vilket är lite synd, för om jag inte kommer på det missar ju ni läsare antagligen något otroligt intressant. Right? Äsch, inte ska ni behöva gå och må dåligt pga mitt dåliga minne, oroa er inte, det kommer nog tillbaka snart. Och då lovar jag att berätta för er så fort jag får tag i en dator.


Grrrrrreat! som tigern i reklamen en gång sa.


Nu ska Johannes inte få sova längre.

To bad for him

:*


Av musikego - 28 november 2008 13:58


Det var Lasse Linds ord när han poade om en låt och samtidigt berätta om hur han träffade sin bästa vän.


Han ursäktade sig innan han uttalade sig, han sa att tänkte vara lite flummig. Och visst låter det både lite flummit och klyschigt, men trots det stämmer det. Det var på det sättet jag lärde känna den personen som jag delat mina bästa minnen med, den person som alltid bryr sig, hon som alltid lyssnar. Hon jag jag inte träffat på flera dagar och faktiskt, tro det eller ej - saknar.


Vi har båda praktik för tillfället, på olika ställen. Och har inte setts på hela veckan. Det känns väldigt länge när man annars är van att ses varje dag. Inte heller ses vi i helgen. Nästa veckan är det också praktik, liksom veckan efter det. Men helgen däremellen, då är det fest. Då ses vi, hoppas jag? För återigen, jag saknar dig.


:*

Av musikego - 28 november 2008 11:52

Vet du vad dagg är?


Jag börjar bli lite mörkrädd när jag nu frågat två stycken som inte vetat. Är det bara jag som vet vad det betyder, finns det ens något som heter dagg, eller är det kanske mitt påhitt?


Nej, jag minns. Det var någon gång på lågstadiet om jag minns rätt. Vi lärde oss om lysmaskar när dagg kom upp på tal. Vi läste någon bok om maskarna, och dagget i gräset en tidig sommarmorgon. Om hur det känns att barfota springa ut i det blöta gräset och varför det är blött. Lysmaskarna vet jag inte riktigt hur de kom in i historien, det var någonting om maskar på burk som lyser upp ett helt rum... Det har inte så stor betydelse.


Men visst finns dagg på riktigt, det lärde jag mig ju på lågstadiet. Att dagg är de små, små vattendropparna i gräset en tidig sommarmorgon.

Frågan är, hur många där ute vet?

Av musikego - 27 november 2008 11:40

Ibland måste man lämna saker bakom sig. Slänga bort gamla minnen, sånt som inte får plats att vara kvar. Ibland måste man lämna det som betytt, man måste säga farväl till vänner, för det där enda minnet den där sommaren, det håller inte för en vänskap.


Häromdagen var jag tvungen att säga farväl till en hel hop av gamla vänner. Vissa mer betydelsefulla än andra. Jo, det är sant - jag städade mitt rum. 


Det händer inte lika ofta längre, att jag rensar rummet, garderoben och allt annat som finns där. Men nu hände det, och det blev en hel del kassar till sopen. Jag lärde mig återigen att det kan vara lite onödigt att samla på vissa grejor, som till exempel påsar. Så fort jag köpt något har jag lagt in påsen i garderoben. Om den passar in alltså, den var tvungen att klara mina krav förstår du. Och det gjorde nästan de flesta. Det är lite läskigt att jag sitter här och försöker få dig att förstå att det är inte så många som du tror, när jag i själva verket inte har en aning om hur många du tror att det är. I vilket fall som helst så var det några stycken. Jag minns inte på pricken hur många längre men det var närmare 130 påsar i alla fall. Så, var det så många du trott, eller var det för få kanske?


På tal om att lämna gamla vänner bakom sig så tycker jag nästan lite synd om de gigantiska dammtussar som gjort sig hemmastadda i mina hörn, under min säng och till och med i garderoben. Nu finns de inte längre kvar, de har fått ett nytt hem, i min dammsugare. Hoppas de trivs bra där med resten av den söta skiten som fanns på mitt vackra golv.


En annan vän som jag i och för sig var beredd på att lämna bakom mig var mitt ena festivalarmband. Det lämnade min handled under tiden jag dammade min hylla. Och det var väntat, men ändå lite sorgligt. Nu sitter bara ett kvar, och tack gud för att det är det det är. Det var Karlstads största festival som lämnade mig. Karlstads enda festival också kanske... Vår stolthet här på säg, SÄGfestivalen. Okej, jag kanske inte sörjer min förlust alltför mycket, det finns ändå kvar därhemma, nu uppsatt på min garderobsdörr. Och där får det vara kvar tills jag bestämmer mig för att jag kan säga farväl helt, och lämna det bakom mig. 


Nu såhär efteråt så känns det riktigt bra att äntligen ha orkat städa ordentligt. Ni vill inte veta hur det såg ut innan, ojojoj... problemet var bara att jag gjorde detta till kanske halv ett på natten, och då är vi tillbaka till det där med att kunna prioritera. Hade det kanske varit bättre att börjar tidigare så jag kunnat fått sova ordentligt istället för att nu flera dagar senare fortfarande gå runt som en zoombie?


Spela roll nu, imorgon får jag sova - tror jag. Hoppas jag! Annars får det bli till helgen, jag är nöjd med min städning och det är det som spelar roll nu. frågan är bara hur länge det håller sig rent...


Jag är duktig.

:*

Av musikego - 26 november 2008 23:14

Ibland blir jag så sjukt trött på Karlstads alla busschafförer. Eller inte alla, men de som inte hälsar, de som suckar åt en när kortet krånglar, de som är allmänt tråkiga och otrevliga helt enkelt.


Igår när jag var på väg till stan och jobbet så kördes bussen av en sådan människa. Jag tänkte inte så värst mycket på det till en början, det är ändå många som inte hälsar när man går på. Det som förändrade min syn på den här busschauffören var när bussen stannade vid Skåre herrgård för att en kvinna skulle stiga på. Jag vet inte riktigt vad som hände och vad de sa men jag kan tänka mig att det var så att kvinnan hade "fel pengar". Ni förstår, här i Karlstad duger det inte med vanliga pengar. Här ska varje människa ha en extra liten plånbok där vi lägger våra busspengar för att allt ska bli så bra som möjligt för våra älskade busschaufförer. Jag som skolungdom te.x måste ha exakt elva kronor om jag ska betala kontant. Annars kan det hända att jag inte får åka med. Tack gud för busskort.


Den här kvinnan då som gick på, hon hade som sagt fel pengar. Men det var inte nog där. Det blev ett jädrans liv fram vid ratten. Chauffören och kvinnan tjafsade ordentligt. Det var något med en massa växel också, ingen ville ha de små pengarna som jag antar att kvinnan egentligen skulle ha. Chauffören spottade ut något om att de inte är växlingsautomater och att hon borde haft jämna pengar om hon ville åka med. Kvinnan kontrade med "pengar som pengar", bra sagt. Så har man själv tänkt så många gånger när de klagat på fel pengar. Det slutade med att hon fick åka med i alla fall. Men växeln som blivit kvar, den ville ingen av dem ha, så den åkte ut genom framdörrarna.


Idiotiskt säger jag. Pengar som pengar herregud, precis som hon sa.

Usch. Efter detta var jag ännu mindre pepp för jobb, stackars människa.

Av musikego - 26 november 2008 23:08

Någonting som jag har tappat greppet om, det är att prioritera.


Nu t.ex, klockan är över elva. Jag ska upp till skolan imorgon, och jag sitter här. Det funkar inte. Jag har behövt sova i flera dagar, jag har inte tränat på månader, pengarna försvinner. Jag måste börja tänka igen.


En sak är i alla fall klar. På måndag är det första december, då börjar min träning igen. Så blir det, och nu är du mitt vittne. Jag säger minst en gång i veckan, för att jag ska träna två gånger egentligen. Men jag vill inte känna för stor press. Jag gör faktiskt annat på dagarna också...


Nu ska jag lära mig prioritera.

Kudden väntar.

:*

Av musikego - 26 november 2008 14:52

Klockan börjar närma sig tre och jag ska snart dra mig mot stan. Tyvärr är jag aningen opeppad, det är nämligen jobb på gång.


Från klockan fyra till nio ikväll blir det en massa ringande och pratande med okända människor. Det kan vara riktigt skoj vissa kvällar men nu lockar det inte alls. Jag sitter hellre hemme och gör ingenting. Jag går hellre ute och fryser. Jag gör en massa saker hellre än att gå till jobbet idag. Men det är väl ingenting att göra åt nu. Det bästa är väl att se det positivt antar jag, mer pengar till julklappar!


Äsch, det hjälper inte nu. Jag vill vara i Sunne istället. Hos Johannes, det vore underbart. Där vill jag vara jämt, med min älskling. Vi har setts fem dagar i rad nu, minst litegrann varje dag. Nu börjar det bli tomt, imorgon kommer vi inte ses alls. Kanske inte på fredag heller. Det beror på hur det blir. Jag vill inte ha avstånd, jag vill inte ha saknad. Jag vill ha min älskling hos mig.

Jag älskar dig Johannes.


Nu måste jag tyvärr dra mig in mot stan, jobbet väntar...

 I'll be back


:*

Presentation

Omröstning

Är du lycklig nu?
 Ja
 Nej

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25 26 27 28 29
30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Statistik


Skapa flashcards