En blogg i vimlet

Alla inlägg under maj 2008

Av musikego - 30 maj 2008 11:30

Idag är det Fredag, och går allt som det ska så är det Lördag imorgon.Lördag betyder Liseberg, och jag kunde inte vara lyckligare. Nej, jag ska inte börja tjata om hur bra och roligt Liseberg är igen. Vad jag nu tänker på är att allting händer så fort. Nyss var det flera veckor kvar till Lisebergsresan, anmälningslistan hade inte satts upp och det var bara en oändlig längtan. Nu är vi betydligt närmre målet.Desamma gäller med skolavslutningen, varje år är det samma visa. Man längtar hela våren efter att sommaren ska komma, att blommorna ska slå ut och att jordgubbarna ska bli sådär smaskigt röda. Nu är den tiden snart här. Det är inte riktigt dags än, men det närmar sig. Sommarlov, det är ett sånt härligt ord. Det är lite som frihet, det ger samma känsla. Sommarlov...Inför varje sommarlov blir jag lite rädd. Jag blir rädd över att jag inte ska hinna med det jag vill, jag blir rädd för att det ska gå för fort. Jag vill ha en så bra sommar som möjligt, jag vill hinna med allt och jag vill hinna med ännu lite mer. Men jag vet av egen erfarenhet att det går fort. Och ska jag hinna med det jag vill så gäller det att planera, och jag vill inte ha ett planerat sommarlov. Jag vill ta det som det kommer, njuta och slappa.Sen ska man jobba också, men det är jag inte så orolig för. Det blr jordgubbsförsäljning för mig på Ängebäck, som i fjol. Men jag klagar verkligen inte, jag gillar det jobbet, jag trivs. Det är utomhus, det är socialt och det är gott. Ja, det är klart att jag äter jordgubbar när jag jobbar med jordgubbar. Jag kan ängna mitt liv åt jordgbbarna, nästan. Men det finns ändå ett orosmoment i jobbfrågan. Jag har sökt ett jobb på Norstat, telefonintervju. Och det vet jag inte riktigt hur det är. Jag vet i och för sig inte om jag får det heller. Men jag tror jag får ta det som det kommer. Det blir säkert gôrbra.Nu ska jag smita iväg och äta lite chickennuggets i Älvullens matsal. Kanske ses vi?

Av musikego - 30 maj 2008 11:02

Allting går så otroligt fort nu.
Ändå hinner jag med så mycket grejor. Igår till exempel; jag fikade två gånger, solade, skrev blogg, var på möte, snackade skojsaker med elin, spelade volleyboll, grillade, spelade kort och skrev klart en uppsats i svenskan. Jag förstår inte hur det gick till, men det gick i alla fall. Det kanske har någonting att göra med att jag blev uppe rätt sent, men det behöver man ju egentligen inte nämna.

Jag tänkte faktiskt strunta i svenskan, och skriva den på söndag istället. Men när jag kom hem från Solliden igår (där jag tillbringat kvällen) fick jag så dåligt samvete av tanken att inte göra klart arbetet. Så istället för att krypa ner i sängen under det goa täcket satte jag mig vid datorn och skrev så fingrarna glöd.

Tiden gick, klocken blev mer och mer. Jag passerade det stadiet där natten är sen och gick vidare till tidig morgon. Natthimlen ljusnade, gryningen närmade sig och jag satt fortfarande kvar vid min finfina dator och skrev. Nu i efterhand kan man tro att jag skulle ångra mitt beslut att sitta där till tidig morgon och skriva någon dum skoluppgift, men nej. Jag ångarra mig inte, för jag blev klar. Och jag tror att jag även blev nöjd med mitt slit. Tur är väl det.

Jag har kommit fram till att jag skriver bättre på natten. När jag inte "övertänker" allting, när jag bara låter det komma. Jag blir alltid mer nöjd med det jag skriver då. Det kanske är pressen som gör det, eller blandningen sent kväll och press. under de omständigheterna tror jag att jag skriver som bäst. Så ha överseende med mina dagstexter, de är inte alltid helt genomtänkta. Eller så är de alldeles för genomtänkta...?

Av musikego - 29 maj 2008 17:44



Alla barnen lagade mat utom Jens

för han var en ingridiens

Av musikego - 29 maj 2008 17:06

Jag älskar den här dagen, fullkomligt älskar!


Den började med att min mobilklocka ringde klockan 10 imorse, då var det dags att gå upp. Och nej, jag brukar inte gå upp tio på en tosdag. Vanligtvis blir det runt sju som man hoppar ur sängen. Men idag var ingen vanlig dag, idag var en kalasbra dag!


Mediekunskapen som vi i vanliga fall börjar dagen med var idag bara för de som låg efter med någonting. Och jag som är en sån stjärna var såklart färdig med alltihop. En vanlig dag följer sedan idrott efter mekun, men icke denna dag. Jag har ingen koll på varför, men av någon anledning var den också inställd. Så den här dagen blev det enbart estetisk verksamhet, vilket betyder drama. Draman börjar halv tre, så jag hann med en hel del innan det också.


Åkte in till stan kvart över 11, för att senare möta upp en liten del av klassen i muséeparken för fika. Innan detta strosade jag runt litegrann på Karlstads vackra gator. Kom in på mitticity, och vila. Det är inte så vanligt att man ser mig på vila. Det brukar inte finnas så mycket för mig där, men just idag fanns det det. Hittade en galet fin sommarklänning som nog blir att köpa vid tillfälle, kalas!


Ett ögonblick senare ringer Mary och meddelar att hon och Lollo nu har satt sig till rätta i muséeparken. Jag beger mig dit, och hittar de söta flickorna sittandes på Marias (förvånandsvärt stora) filt. Fikastunden kan börja. En efter en ploppar de sen fram från olika håll, klassen alltså. Fast så många blir vi ju inte tyvärr, men trevligt var det i alla fall!


Klockan går, och snart dags för drama. Jag, Mary och Lollo ger oss av till skolan. Draman var redigt skoj måste jag säga. Gôtt att sitta ute och fika än en gång. Aksel hade blivit utsedd till kladdkakabakare, en riktigt duktig sådan visade det sig. Sikken naturbegåvning. Lek och skratt blev det också, jag giller folket! Vi slutade lite tidigare än vanligt, och fick också reda på betygen vi ska få. Jag kan säga att jag är grymt nöjd. Vi lämnade in tre olika arbeten - MVG på alla. Är man stjärna så är man. Det blir även slutbetyget för mig, bättre kunde det inte bli!


Glad som få gick jag till busshållplatsen för att åka in till stan. Två minuter till bussen kommer, klar't och betar't som man som p3 fanatiker säger. I tron på att min dag inte kan bli bättre kliver jag på bussen. Jag synar den så gott jag kan för att se om det finns något bekant ansikte. Och visst finns det det. Markus hittar man i bussens bakre hälft.


Trean var det vi åkte med så byta buss blev i stan. 55an skulle vi båda med, så så blev det. En mycket trevlig bussresa måste jag erkänna. Snack om massa olika strunt, men mest om Liseberg som blir nu på Lördag. Jag blir alltid så fanatisk när det blir tal om Liseberg. Så mycket minnen, så sjukt otroligt kul som man alltid har där. Det är nog en av de bästa platserna i världen. Jag älskar det, kan inte säga annat.


Det är alltid så roligt att snacka med Markus, för man blir så glad. Jag vet inte riktigt vad det är, kanske att Markus alltid är så glad så det smittar. Kul var det, och skratt blev det. Jag blev nog liiiiite smått extasikt också, om det nu finns något sånt ord. Jag blev det hur som helst. Och jag är det nog fortfarande. Bara tanken på Liseberg gör mig helt uppspelt, det kommer bli så in i bomben kul!


Min dag är fulländad. Nu ska jag ut och njuta av solen, och glädja mig av tanken på Lördagens äventyr.


"Om man är positiv som fan så går allting bra!"

- Magnus Uggla

Av musikego - 27 maj 2008 21:37

Bekräftelse. Ett mäktigt ord, någonting som är  lätt att tänka på men svårt att fullfölja.


Vi har alla fått höra att vi ska ta tillfällena i akt och berätta för de vi håller om att de är viktiga för oss. Men hur många av oss gör det? Jag kan erkänna att jag själv är enormt dålig på det.


Alla behöver vi bekräftelse, vi vill ha bekräftelse. Men ska vi får det måste vi börja ge. Då menar jag inte att bara för att man ger någon annan beröm (eller berättar att man håller om denne) ska man automatiskt få detsamma tillbaka. Vad jag menar är att om vi blir ärligare, och modigare och vågar ge andra komplimanger så kan det bli lättare för andra att också ge. Det är också viktigt att vi inte strör ord omkring oss som om det inte betydde någonting. Ska man säga någinting som ger inverkan ska man mena det.


Tänk också på vad glad man gör den personen som man uttrycker sig för. Det kanske rent ut sagt blir toppen på dennes dag. Jag ska försöka bli bättre på att ge folk feedback, och berätta för de jag håller om att jag gör det.


Kanske du också skulle prova?

Av musikego - 26 maj 2008 15:02

GULP

Jag spelade ett spel på hamsterpaj som Aksel tipsade om. Det gjorde mig galen, så jag slutade som tur var. Annars kanske det gjort mig psykstörd, you'll newer know.


Klockan är 15.07 och jag befinner mig i skolan. Fast att jag slutade för ett antal timmar sen så är jag kvar här. Sorgligt? nej faktiskt inte. Jag är nämligen kvar för Beas skull. Fasen vilken superkompis man är. Jaja, hoppas komma härifrån snart i alla fall.


Nu ska jag gå in på p3s hemsida och spela björnespelet. Putte inspirerade mig med något fightclup spel. Men jag tror björnespelet slår det. Fyndigt sagt där, jaaaa!


Kolla in björnes sida vetja. KANONKUL!


http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/artikel.asp?ProgramID=2053&Artikel=559493
Av musikego - 24 maj 2008 15:50

Har just blivit klar med första delen av reklam utdelningen. Eller ja, jag bestämde att det räckte för idag. Tajmat (inte thai-mat, utan TIME-at) blev det också då maten är klar vid fyra tiden. Mami grillar btw, det giller vi.


Som jag berättade i förra inlägget, så är detta min sista helg med reklamen. Redigt gôtt -ja. Fast jag tror ändå att jag på något konstigt sätt kommer att sakna det. Inte sådär mycket så att jag skulle vilja fortsätta, men ändå litegrann. Speciellt dagar som idag, då solen skiner och det är riktigt fint ute. Då är det inte helt fel att ta en cykeltur runt skåre (med reklam). Nu kan jag ju göra så att jag fortsätter cykla, bara utan reklamen. Men det blir inte samma sak. Sen blir det nog svårare för mig med motivationen också, att bara ta en cykeltur så som man gjorde när man var liten det går väl an. Men att vara ute timmar i sträck, det är för tôligt för mig.


Något annat som jag verkligen kommer sakna, det är människorna. Man kanske inte kan tro att man möter så mycket människor när man bara delar ut reklam i folks brevlådor, men det gör man. Jag möter folk när jag är på väg till en gata, på gatorna, på gårdarna. Glada människor som gärna tar emot den reklam jag har med mig. Några människor som jag definitivt kommer sakna det är de två småkillarna på Isopvägen. Varenda gång jag har varit där med reklam har de lekt på gatan. Varenda gång har de varit lika glada över reklamen, och varenda gång har de varit lika pratglada.


Idag när jag kom till deras gata sparkade de runt där på sina kick-boards (sparkcyklar) lika glada som alltid. Jag började dela ut reklam till husen innan deras och de fick snart syn på mig. "Hääääj! finns det någon post till oss?" frågar de glatt (utan minsta aning om skillnaden på post och reklam) "Ja, det är klart!" Svarar jag tillbaka lika glad jag. "jag kommer till er snart" säger jag och fortsätter dela ut till husen innan deras. När jag sedan närmar mig dem, tävlar de två pojkarna om vem som först kommer till brevlådan och får ta emot "posten". Den största av dem kommer först och tar emot den tjocka högen med reklam. Han bläddrar igenom den och utbrister snart "ÅH!, EN LEKSAKSKATALOOOG! jag ska kolla i den först!" blixtsnabbt kastar de båda ifrån sig cyklarna och försvinner i i huset.


En sån här upplevelse gör min dag. Vilka glädjespridare! Om bara alla människor vore lika glada över reklam som dessa killar. Eller nej förresten, då skulle alla vilja ha reklam - jämt. Och då skulle jag tycka väldigt synd om de stackarn som får mitt distrikt efter mig. Äsch, bullshit. Det skulle jag inte alls. Jag skulle njuta järnet av skadeglädjen!


I alla fall så gillar jag de här killarna. Och ja kommer sakna att dela ut "posten" till dem. Nu kommer någon annan få göra det istället. Och jag hoppas innerligen att denna människa uppskattar de två killarna, och de andra glada människorna lika mycket som jag gör.

Av musikego - 22 maj 2008 19:33

Nu är det slut på slaveriet. Efter flera dagar med intensivt ringande till SDR, svarade de äntligen. Och nu är jag officielt uppsagd. Jag blev glad, verkligen jätteglad. Det är nämligen så att när man säger upp sig så har man vanligtvis fyra veckors uppsägningstid d.v.s man måste jobba fyra veckor från det att man  säger upp sig (detta för att SDR ska ha möjlighet att hitta en ersättare). Vad som gjorde mig så glad var det att jag slipper den här uppsägningstiden. Jag behöver enbart jobba den här helgen och sen är det slut på slaveriet. GÔTT!


Nu ska jag bara försöka hitta mig ett nytt jobb. Med relativt bra lön och så ska det vara någolunda roligt, tips?

Presentation

Omröstning

Är du lycklig nu?
 Ja
 Nej

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12 13 14
15
16 17 18
19
20 21 22
23
24
25
26 27
28
29 30
31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Statistik


Skapa flashcards