Imorgon är det valborg.
Imorgon är det samhällskunskapsprov.

Imorgon är det en dag närmre nationella i matte.

Samhällen går inte bra för mig. För det första har jag ingen lust alls att plugga när det är så fint väder. Sen går jag in för att försöka ta tag i det ändå och vart hamnar jag då? Jo, här. Det värsta är att jag vet hur jag kommer känna imorgon. Klumpen i magen, ångern som smyger på och jag känner att Varför, varför satt jag vid datorn istället för att ta vara på de timmar jag hade? Stressen känner jag redan nu. Pressen och prestationsångesten håller mig också sällskap när jag nu sitter här ensam hemma - framför datorn. Nej, nu ska jag försöka ta tag i pluggandet igen.

Vi får se hur lång tid det tar tills jag är tillbaka här... "/

 

Tovis

29 april 2008 21:39

Jag fattar vad du menar. Så där gör jag jämt. Usch, det får jag lägga av med :)

Såg för övrigt att du länkar till mig! Jag ska minsann göra detsamma om det är ok :)

 

malle

1 maj 2008 17:39

ja, jag tycker att vi båda ska bättra oss med detta. det är inte bra att hålla på så ;s

låter mkt bra det med länken (y)

 

Vicki.

2 maj 2008 21:51

Jag känner igen det där. Man känner sig sjunkt mycket stressad samtidigt som man inte kan förmå sig att ta tag i pluggandet. Förjävligt är det, rent ut sagt.

http://vfh.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...