Direktlänk till inlägg 29 april 2009
Grey's anatomy har en förmåga att alltid få mig till tårar, ibland en gång ibland flera. Idag var det flera. Det är inte bara ett program i mina ögon längre. Det berör, jag känner, jag sörjer, jag glädjs med karaktärerna.
Och hur rätt har inte Meredith när hon konstaterar hur viktigt det är att ta vara på livet, att hjälpa varandra upp från det djupaste av alla djupa, svåra problem och känna med de nära.
"Ta vara på livet, bestäm över ditt liv
innan någon annan gör det åt dig"
tänkvärda ord från någon jag inte vet vem
"Ta de chanser du får, du vet aldrig när nästa kommer"
Ett viktigt tänk, från min farmor.
Börja tänk nu människor. Börja lev
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 | 30 | ||||||
|