Natten är min vän. Jag vill verkligen inte att det ska bli morgon, för mycket att göra, att tänka - eller inte tänka - på. Jag vill vara vaken nu, jag vill inte sova. Jag behöver inte sova än, även fast det skulle vara smart att göra det så är det ingen nödvändighet. Inte ikväll.

Det är bara jag som är vaken här hemma. Hela huset är alldeles tyst och allt jag hör är datorn som surrar svagt samt mina fingrar som flyger över tangenterna. Bara jag. Själv, med mig själv. Ensamhet som behövs nu. Bättre det än att jag omgivs med människor och sen inte klarar av ensamheten. Jag behöver tänka på mig själv. Och jag bryr mig faktiskt inte om folk ser mig som självisk nu. För är jag inte det så klarar jag mig inte. Det behövs, faktiskt.

Nu ska jag mysa till det här hemma i mitt rum. Levande ljus, musik och ansiktsmask blir.

Ensam med mig själv, och jag trivs faktiskt.