Direktlänk till inlägg 4 november 2009
Jag måste skriva av mig. Ämnet har legat och skavt länge nog, nu räcker det.
I månader har det bara varit. Jag tänker inte heller ta tag i det, det är inte min sak. Det är du som har problem, inte jag. Är det något fel så är det bara att ta upp det. Men det ligger hos dig, inte hos mig. Säg vad du vill, säg vad du tycker, jag kan ta det. Hellre att jag vet vad som händer än att det är som det är nu. Det bara är.
Stämningen är väl så låg den kan bli. Jag vill inte att det ska vara såhär, självklart inte. Men det är ingenting jag kan göra någonting åt, det är du som behöver berätta hur du känner, vart vi står. Om det ska gå att lösa.
Jag har tröttnat, bollen är hos dig nu.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|