Det här kommer blir ett vad-har-jag-gjort-idag-inlägg. Det är redan bestämt. Men det är faktiskt tillåtet idag, för det har hänt en himla massa.

Dagen börjar med att jag vaknat tio gånger inatt i ren nervositet, varje gång tror jag att jag försovit mig, det hade jag inte. Inte en enda gång faktiskt. När klockan äntligen ringer klockan halv åtta, tjugo i åtta och åtta (man var ju tvungen att vara säker på att inte somna om igen) går jag upp och äter frukost. Jag gör mig i ordning och cyklar till bussen. Märker att jag glömt plånboken hemma och cyklar hem igen, tar nästa buss och kommer in till stan.

Väl inne tar jag mig en promenad mot orrholmen, kommer halvvägs och svänger vänster, mot vägverket. Sitter och väntar i en halv evighet, vilket betyder ca 30 min. Sen kommer en man vid namn Mikael och ropar upp mig. Närmsta timmen är som en dimma. Jag minns det i detalj men det känns inte verkligt. Jag kör bil i en halvtimme, sen säger Mikael att jag har körkort. Vilken kille!

Så idag mina kära vänner, har Malinda tagit körkort. Galet skönt faktiskt, jag gillar det.

Kom nästan nyss hem från premiärturen också, fast helt själv var jag inte, Elin fick åka med. Rätt fränt faktiskt, jag gillar det här med körkort. Bra skit.

Och nu sitter jag i sängen med datorn i knät. Levande ljus är tända runt om i rummet och radion står på p3, såklart. Nu ska jag njuta av min totalt lyckade dag. Det gillas.

kärlek

:*

 

Emma

30 november 2009 23:54

Grattis Matilda, vad duktig du är! :D Jag har är inte ens i närheten..

http://emmibo.blogspot.com

 

Malinda

30 november 2009 23:58

Tack Emma!
men Matilda..?? haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...