Jag klarar mig bra ett tag, men nu behöver jag en paus. Jag behöver få ur mig tankar som står ivägen, jag behöver släppa taget och gå min egen väg. Frågan är bara hur man gör det, hur gör jag?

Mitt sätt brukar vara att skriva. Men om jag inte vet vad jag ska skriva, om jag inte vet vad jag vill skriva men ändå känner ett behov av att göra det, hur funkar det då?

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Jag har fått lära mig att det går att bara skriva, man behöver inte tänka igenom varje ord, varje mening eller stycke. Man kan släppa taget och bara skriva, utan något egentligt syfte eller någon tanke bakom. Och ibland kan det ge otroliga resultat. Jag vet att jag har skrivit många bra texter på det sättet. Kanske inte mina bästa, men många jag ändå tycker om att läsa om och om igen, just för att de är skrivna näst intill utan eftertanke. Det gör dem speciella. Och ibland förjävliga att förstå, men det är en annan sak.

Det är texter jag skrivit på tre minuter, fem minuter. Det är texter som förmedlar vad jag tänkte och kände precis då, precis som nu. Det gäller bara att våga släppa taget, vad som än kommer fram så måste man våga. Även om det inte är något självklart, det kanske inte ens märks i texen. Men tanken finns bakom, och det är det som räknas. Att bara skriva och känna att friheten finns där, jag kan skriva precis vad jag vill. Och jag kan skriva om precis ingenting. Det viktiga är att jag skriver, och att det hjälper. Precis som nu, det hjälper.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...