Jag måste bli bättre på att inte tänka. Det låter så enkelt, att bara släppa allt, tömma huvudet och inte bry sig. Ändå har jag så svårt att klara av det. Tankarna jag inte vill ha tränger sig på mer och mer, jag känner att de ligger och gnager och vill fram, och jag har svårt att stoppa dem. Ibland går det, när jag verkligen koncentrerar mig på någonting annat, att tänka på något som känns bra eller som påverkar mig starkt.

Men vid vissa tillfällen hjälper det bara inte. Jag blir ständigt påmind, om och om igen. Jag tror att jag har förträngt eller glömt, eller kommit över det. Men till min besvikelse blir jag påmind igen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag försöker sysselsätta mig så mycket som möjligt och det kan funka bra på dagar och kvällar. Men när natten kommer och jag ska lägga mig, det är då jag tänker som mest. Det är då tankarna glöder och det jag verkligen inte vill tänka på trycker sig fram, och jag blir återigen påmind.

Jag vill verkligen bara kunna släppa taget. Jag vill strunta i det, helt och hållet. Och ibland kan jag det, med hjälp av mina vänner, som nog inte ens vet att de hjälper eller vad de hjälper mot. Men det är bara tillfälligt, som sagt när natten kommer har jag svårt att säga nej.

Det vore verkligen skönt att kunna släppa.

Men helst av allt vill jag bara få som jag vill. Det är det som gör det så jobbigt, att jag vill. Men jag kan inte bestämma över min vilja i det här läget. Jag kan inte ändra åsikt, trots allt som varit så vill jag fortfarande. Jag känner mig svag, patetisk. Och jag kan inte göra någonting åt det.
Jag är fångad i min egen vilja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...