Direktlänk till inlägg 15 november 2009
Jag fick precis lite dåligt samvete. Inte pga någonting jag glömt, borde ha gjort eller gjort fel. Utan för att jag känner att jag inte gör något tillräckligt. Det gäller mitt bloggande, och speciellt på senare tid när jag lindat in mer och mer i texten vad jag gjort under dagen, eller vad jag gör för stunden. Och visst kan det vara intressant, om det hör till ämnet eller om jag får ut ett budskap med det. Men annars? det känns som jag håller på att förvandlas till en "hej-det-här-har-jag-gjort-idag" bloggare.
Näst intill min värsta skräck. Vad jag gjort idag kan jag skriva i en dagbok eller berätta för någon som undrar, men inte på bloggen. För med min blogg vill jag skriva något som känns, jag vill ge något som känns eller behålla en känsla som jag sen kan få tillbaka när jag läser.
Om det sen inte blir världens längsta och bästa inlägg varje gång, det spelar ingen roll. Det som jag vill, det är att förmedla en känsla. Antingen till andra, eller till mig själv. Och det är därför jag började blogga. För att skapa, ge och behålla en känsla. Jag vill ge någonting som känns. Och det ska jag fortsätta med nu, ordentligt.
Sådetså.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|