Jag kan inte sluta tänka på twilight. Jag vet att det är tjatigt till tusen, men det är tametusan det bästa som hänt världen.

Ja, jag har kollat på twilight idag. Jag har också lyssnat igenom hela muse listan på spotify, för den där lilla extra känslan.

Tack Stephenie Meyer för allt som har med twilight att göra. Kärlek!


Jag ska bli vampyr när jag dör

Helt ny design här. Märks att det var längesen jag skrev någonting då..

Min dag tog just en helomvändning, just därför hamnade jag här. Det är nog oftast då jag skriver, när någon stark känsla flyger över mig. Det är då jag skriver som bäst, när jag egentligen inte orkar tänka. Jag låter bara orden komma och fingrarna flyga, det blir bäst så.

Nu vill jag säga någonting om människor. Jag vet inte riktigt vad eller hur, men människor ska det handla om i alla fall. En del människor finns där i vått och torrt, en del människor finns på längre avstånd men värmer ändå när man verkligen behöver det. Vissa människor är såna man tror ska finnas där livet ut, sen bara glider de ifrån en. Vad gör man då? Ska man springa efter och dra dem tillbaka, eller ska man själv glida åt ett annat håll och se hur man klarar sig utan den där guldklimpen som funnits där så länge?

En del människor är världsbäst på att göra andra människor glada. De bara har den där energin som gör att man blir alldeles sprallig bara av att vara dära dem. En sån människa ska man vara rädd om, för det är inte alla som har den turen att få vara nära sådana personer. Har du en alldeles speciell människa som gör dig glad, ta hand om den och håll fast om den, du betyder nog mer än du tror för den med.

Sen finns det en annan typ, den som får en att må dåligt. Den som på något sätt lockats in i ens liv eller kanske finns där från början. Hur det än är så är det en person som inte är bra för någon. Det kan handla om en person som tidigare passat en perfekt, en person som varit en bästa kompis. Det kan vara ett syskon, en släkting, en förälder. Någon man tvingas leva med, utan att själv kunna bestämma eller ta avstånd från. Jag vet en del som vart med om riktigt djupt satta människor av den här sorten, ofta är det någon nära som utsätter en för dålig energi och då kan det vara svårt att veta vad man ska göra för att komma ifrån det. Det är inte enkelt, det finns inga enkla svar. För en sak är säker, det räcker inte att fly.

Jag har erfarenhet av olika typer av människor. Men för det blir jag ingen expert. Jag vill inte ha erfarenhet av alla. Jag vill ha det lätt, jag vill kunna ha det precis som jag vill, jag vill kunna bestämma. Men det funkar inte så. Tyvärr. Jag vill kunna ha de positiva, snälla och glada människorna. helst skulle jag bara vilja att alla människor var såna. Och kanske lite ledsna med en när man behöver det, som en bra tröst eller sorgekompis.

Jag vill kunna bestämma själv. Borde inte alla ha rätt till det? det är ju ändå våra liv...

Malinda är klar med religionsinlämningen, klar med fotouppgifterna, klar med skolan på fyra veckor. Låter rätt nice va?

Ikväll är det utgång också, jag är laddad. Sen är det praktik som gäller i fyra hela veckor, ingen dret det inte.

Och det bästa av allt är det faktum att det bara är två veckor kvar till håkan, och allt har fixat sig. Jag kan ju säga att jag trivs med livet

Nä nu blir det tacobuffé. Jag gillar fredagar

:*

Klockan 01.45 inatt - dvs för tre minuter sen - läste jag ut den sista och slutgiltiga boken i twilightserien.

Och jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var utan tvekan det bästa jag någonsin läst. Alla fyra böckerna tillsammans utgör en underbart cirkel av lycka, en cirkel av behov, beroende.

Twilight. Jag har verkligen inte ord, och ändå kan jag sitta i timmar och prata om allt som har med det att göra. Men när det kommer till att definiera twilights betydelse för mig, då tar det stopp. Så underbart fantastiskt tokigt galet magiskt... Ja, allt du kan tänka dig. Twilight har det.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen nu. Jag har ingenting kvar att läsa ur den här underbara serien... Jag bara hoppas på att Stephenie Meyer återkommer med den boken det talats om, en femte bok där Edwards syn på allting kommer fram. Snälla, gör det för alla läsare. Jag och alla andra behöver verkligen en fortsättning, en bok att längta till.

Nästa stopp nu måste bli 20 november, då kommer film nummer två. Tre månader, det är väl inga problem... eller?

Egentligen älskar du inte mig och egentligen är det okej med mig

Sånt där är slöseri med tid.

Söndagar i all ära, vi älskar dem alla. Not. Men idag har det varit helt okej ändå, visserligen en typisk söndag när man gör mestadels ingenting, men det har i alla fall känts bra och det är väl ändå huvudsaken. Ingen ångest över måndagen som kommer, trots att det både är skola och jobb som väntar. Ingen ångest överhuvudtaget faktiskt, en bra söndag.

Jag försöker att göra med bästa utav det mesta nu för tiden och jag tror att det funkar. Jag hade kunnat ängna dagen åt panik inför praktiken då jag inte har allt klart än, eller så hade jag kunnat tänk på skolarbeten som ska vara inne i veckan, eller så hade jag kunnat slösa tid på andra problem som antagligen finns där men som jag för dagen har lagt åt sidan. Det känns som rätt väg att gå just idag, jag kan ändå inte göra någonting åt det nu så varför gräva ner mig?

Nej, det enda jag ska oroa mig för nu är det faktum att jag ikväll kommer läsa ut sista boken ur twilight-serien. Det känns inte helt okej. Förutom det massiv-jätte-hyper-hemska problemet mår jag bra.

Tack

Nu till det jag från början tänkte skriva om. Eller snarare skryta om kanske...

Idag är jag ledig. Ändå sitter jag här klockan tio med en macka i varje hand och träningskläder på. Jag ska nämligen till gymmet snart, men inte nog med det, jag ska cykla dit på min nya fina röda springare!

Sen, efter gymmet ska jag än en gång ta min nya fina röda springare, nu in till stan - närmare bestämt tingvalla trafikskola. Äntligen ska jag göra någonting åt den där nedrans teorin.

Sen om jag hinner blir det en shoppingrunda också.

vad händer med mig, shoppingrundan sist på listan??

börjar jag bli vuxen..? :O

Nu fick jag en helt annan tabke än vad jag hade för en minut sen, men vi kör på det.

 Ni vet hur det blir om man säger ett ord många gånger på raken, då tappar man bort det och vet inte längre vad det är för ord. Konstigt, men det händer. Så blev det för alldeles nu, förutom att jag skrev ordet istället för att sitta här för mig själv och öpprepa konstiga ord...

Frukost var ordet i alla fall. Frukostfrukostfrukostfrukost. Det såg konstigt ut tillslut och jag började fundera på dess innebörd. Fru-kost, varför?

Kommer det från urminnes tider då fruarna åt första målet? Är det frugan till kosten, inte lika stor som middagen, eller är det bara så att det skulle vara kvinnan som ordnade maten och därför döper amn den efter henne...

Hur det än må vara, och vart det än kommer ifrån så lever vi i en värld vi idag vill ha jämnlik. Borde vi då inte ha något som heter mänkost också?

Vissa saker går som på band. Man kan vara halvt zoombie men ändå veta vart strömbrytaren sitter. Man vet att dörren öppnas åt ett visst håll, att efter ett kommer två osv. Ändå finns de stunderna när allt glömms bort. Jag kan helt plötsligt ha tappart bort mig i minnet, vilket håll var det nu igen jag ska vrida nyckeln för att låsa upp, eller vilket håll ska jag vrida för att zooma in på kameran istället för att zooma ut.

Ibland tappar jag bort mig själv utan att veta vart jag ska hitta mig igen. Ibland finns det faktorer som får mig att tappa bort mig själv, ibland finns det de som hjälper mig att hitta mig själv igen. Just nu står jag på nollläge, jag vet inte om jag har koll på mig själv eller inte. Jag står inte och trampar men jag kommer heller ingenstanns, frågan är bara om jag tycker om det eller inte. Just nu känns det som jag trivs. Jag behöver ingen hjälp, jag bara är.

 Jag tror minsann jag gillar det.