Det går konstiga dagar omkring, förbi, framför.

Konstiga dagar jag inte vet vart jag ska göra av,

vilket fack ska jag placera dem i

behöver jag placera dem överhuvudtaget

eller ska de ligga utanför, som konstiga saker gör?

Konstigt kan vara bra, väldigt bra.

Eller dåligt, väldigt dåligt

Just nu vet jag inte vad det är.

Jag vill ha en vardag, en vanlig vardag.

Min sömn är inte vad den borde. Jag förstår mig inte riktigt på mig själv faktiskt...

Går jag och lägger mig sent vaknar jag tidigt, lägger jag mig tidigt vaknar jag tidigt. Vad hände med att sova ut? istället blir jag toktrött mitt på dagen och orkar ingenting. Inte helt ok.

Elitseriepremiär idag.
Ingen besvikelse men inte heller så bra som man velat, helt ok för första matchen kanske. Så länge det blir bättre nästa gång.

Jag känner mig rätt tom för stunden, uttömd, har ingenting att säga.
Helgen var bra, lite konstig, lite illamående. Men bra.

Nu behöver jag en nyladdning.

hittade en gammal goding, lite smått nostalgi i den.

lär dig livets stora gåta

älska glömma & förlåta

:*

Ingen Håkan för mig imorgon. Det här är första gången på länge jag inte klarar av att lyssna på hans underbara musik. Det får mig bara att tänka på vad jag missar, underbara, finaste Håkan.

Men jag antar att jag får skylla mig själv.
Vi kör på Kings of Leon ikväll istället.

:*

Idag fick Malinda ge blod. Sist jag försökte ville dom inte ha det, jag var tydligen för medicinerad då. Värsting narkoman, that's me.

Tio minuter tog det, sen hade de tömt mig, snott allt mitt blod. Kvar låg jag, uttorkad och jävlig, utan en droppe blod i kroppen. Hungrig var jag också, men jag fick ligga kvar och svältas. Vilken jävla service...

Nä, så illa var det faktiskt inte. Tio minuter tog det, resten är bullshit. Jag kom därifrån vid liv, kry som en nätkärna! bandaget sitter kvar runt armen än,. Jag har inte orkat ta av det trots att jag får det nu. Nästa besök blir inom tre veckor, då är det plasmagivar dags. Nästan så man längtar lite.

Förövrigt ska jag köpa en tv. 26", på siba. Sådetså

:*

Helt plötsligt fick jag ett problem. Det bara kom, från ingenstans!
Egentligen visste jag att det kunde vara ett potientiellt problem, men jag ville inte se på det så. Istället satt jag och bara hoppades på att det skulle lösa sig självt. Det hade kunnat blivit självlöst, om jag hade haft tur, det hade jag inte idag.

Jag måste helt enkelt välja mellan en håkankonsert eller en sjuhelveters 18årsfest. Fördelarna med håkan är först och främst det faktum att det är håkan vi snackar om. Håkan hellström, som jag har längtat. Sen att spelningen är i Sveriges bästa och mest underbara stad - Göteborg, gör det inte precis sämre.

Nackdelarna är att jag egentligen inte har pengar till hela kalaset. Inte ok. Sen har vi det som väger tyngst, att fira en sjukt nära väns artonårsdag. Det väger väldigt tungt faktiskt.

Å andra sidan är det faktiskt håkan vi snackar om här. Inte den allra bästa musiken (hade det varit kent hade jag dragit direkt) men nära på.

Åh tusan. jag tror jag måste skippa en sjuhelveters musikupplevelse.
skit också

Men jag känner att det är rätt val. Fredagen kommer bli bra

Känns rätt bra nu, det mesta.

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag

Det närmar sig, Göteborg närmar sig, Liseberg närmar sig. Vi närmar oss Håkan.

Sjukt passande med krunegårs som rubrik då, men va tusan, who cares.
Jag giller't.

För mig är det en av de bästa känslorna som finns. När man verkligen väntar på någonting efterlängtat. Tiden som bara är där innan man får ta del av vad det än är man väntar på.

Den tiden får man tid att längta, att tänka sig hur det kommer bli. Man visualiserar, man skapar en bild av någonting underbart, någonting värt att längta efter.

Jag har mycket att längta till. Konserter, biopremiärer, tid med de jag tycker om. Berlin.

Jag gillar verkligen att längta.

Det enda som kan vara snäppet bättre, det är att uppleva.

Nästa stopp, Håkan Hellström 18 September.

Längtan!