Jag överlevde dagen. Och det gjorde de andra också, så vitt jag vet i alla fall.

Tyvärr är det inte över än, men det kommer. Och det ska bli rätt.

Nu ska jag inte tänka på det mer för tillfället. Istället ska jag berätta om en lite rolig dröm jag hade härom natten. Hemsk, men rolig.

Det var nämligen så att jag och två av mina vänner blev kidnappade av en hemsk man. Han såg ut som en vanlig människa, men jag visste att han var ett monster. Vi satt fångna i en buss, tillsammans med vår kidnappare. Han skulle köra oss långt ut i skogen, till någon hemlig plats, och sedan var det ute med oss.

På väg till den här hemliga platsen satt vi och grät, skakade och pratade minnen, livrädda för vad som skulle ske. Plötsligt kommer jag på att vi inte ens provat att ta oss därifrån. Vi försökte fly, men ingenting funkade. Då bestämde vi oss för att vädja till vår kidnappare. "Snälla, låt oss gå, vi säger ingenting - vi loooovar!" men det funkade inte det heller.

Så tillslut gav vi upp. Jag satte mig och tänkte på allt jag skulle missa, allt jag hade att längta till. OCH PLÖTSLIGT! jag bröt ihop, skrev och fick panik - DU FÅR INTE DÖDA MIG NU, DÅ MISSAR JAG JU ANDRA TWILIGHT-FILMEEEEEEN!!!

Sen vaknade jag, skrattade lite åt mig själv och gick och åt frukost.

Jag vill inte tänka på morgondagen. Jag orkar inte, ångest, panik.
Blir inte bättre av att man behöver sova, men verkligen inte kan heller.

Samtidigt som allt känns jobbigt vet jag att jag behöver hålla mig lugn. Ingen panik, inga tårar.

Jag ska samla mig, vara bra. Duktig.

Ses imorgon vänner.

:*

Ensamhet kan vara skönt. Egentid är någonting alla behöver, vissa mer än andra.

Men inte i överflöd, inte jag.

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen

Mitt rum har varit mitt liv för dagen.

Sängen min bästa vän och teven min underhållning.

Allt jag behövt idag finns i rummet.

Nu längtar jag efter thaimat. Kanske borde öppna restaurang i rummet.

Sista september, imorgon är det höst på riktigt.

Det gör mig ingenting, hösten är mysig. Dock lite väl kall just nu, innan jag förstår att jag måste börja med höstjackan och klä mig lite mysigare. Jag ska tame tusan burra upp mig i varma halsdukar och mössor i höst. Det gillar vi, mysiga höst.

Det är skönt att tiden går nu. För tillfället vill jag att den ska gå, men samtidigt stå still. Jag vill ha praktik i all evighet, orkar inte med att börja på riktigt till veckan. Å andra sidan vill jag ha november; winnerbäck, twilight och alldeles, alldeles underbart. Vilken månad.

Tänker vi ännu lite längre fram vill jag ha jul, lucia, snö. Allt som hör till. Mysiga vinter med pulka, snöbollskrig och dunjacka. Och nyår. Årets nyår kommer bli det bästa någonsin, berlin väntar. Uh så fint. Jag hörde att det visst bara var tre månader kvar till avfärd idag också, längtan.

Men jag ska faktiskt försöka att ta en dag i taget, göra mitt bästa. För även om jag älskar att längta vill jag inte tappa de dagar som går. För just nu gillar jag livet rätt mycket.

Puss på det.

Ett tack till Amanda också, för snacket på bussen i morse. Du får mig att tänka klart, tack:)

Hur förklarar man en känsla som gör en lycklig på en hundradels sekund? Helt genomlycklig, då ingenting annat får plats, ingenting alls.

På en hundradels sekund strömmar känslorna vilt inom mig. Sen stannar de där, i kanske två, tre eller fem minuter. En del i flera timmar, bara för att det är så speciella, så bra.

Jag kan inte förklara på riktigt hur lyckan gör mig, men det känns som om jag kan göra vad som helst, det känns som om hela världen är min. Som om min bubbla sträcker sig över hela jorden. Som om jag kan flyga

Åh jag älskar känslan.

Musiken är min värld.

Jag pratade med en vän om ett ämne som nog ligger oss alla nära, regler. Nu gällde det mestadels oskrivna sådana och jag kan inte förklara hur trött jag är på dem.

Varför ska man följa regler som bara förstör för en? regler som krånglar till tillvaron mer än nödvändigt, som bara gör livet svårare. Helt onödigt. Vem har rätt att säga till mig att jag inte får ringa vem jag vill, när jag vill. Eller att jag måste vänta med att svara på sms:et, man vill ju inte låta folk tro att man inte har något liv, eller att man är fruktansvärt och ofattbart förälskad i en person bara för att man svarar på en minut?

Sen har vi regler om HUR man skriver till folk. Sms, mail, meddelanden, msn, allt finns det regler för. Du måste börja skriva på ett sätt, sen får du inte heller här svara för fort, det finns bara inte. Och för att krångla till allting lite till har vi en hel regelbok om smilies. Skulle det vara så att man inte använder smilies i sms eller mail kommer personen som tar emot det tro att man är helt pisst off. Eller bli ledsen för att den tror att man inte tycker om den. Man får heller inte överanvända smilies, då blir det för rörigt och för flummit. Då kan man verkligen försvåra för mottagaren.

varför måste vi krångla till det så, varför är vi programmerade att analysera och övertänka allting?

En sak till. Alla vet att tjejer är komplicerade (det är killar också btw), men varför vill inte killar lära sig? Det s.k tjejspråket är inte så svårt som man kan tro, det finns t o m listor där det står vad saker och ting betyder. Ta in vad det står, även om det verkar löjligt, för tjejer är överdramatiska och komplicerade.

sorry, but that's life

but not for me anymore, i'm quitting.

Jag ska strunta i alla regler. Från och med nu finns det inga regler. Jag avskaffar dem allihop.

Sådetså.

Välkommen till ett enklare liv.

All min energi försvinner.

Jag är inte ledsen, eller arg, men allt som händer nu är energikrävande.

Det ena tar min energi utan att ens göra nångonting. Det andra kräver min uppmärksamhet alldeles för mycket.

Jag vill bara ha min energi för mig själv, jag vill kunna bestämma själv vad jag ska göra med den. Jag känner mig powerless, som om jag inte har någonting att säga till om.