Jag pratade med en vän om ett ämne som nog ligger oss alla nära, regler. Nu gällde det mestadels oskrivna sådana och jag kan inte förklara hur trött jag är på dem.

Varför ska man följa regler som bara förstör för en? regler som krånglar till tillvaron mer än nödvändigt, som bara gör livet svårare. Helt onödigt. Vem har rätt att säga till mig att jag inte får ringa vem jag vill, när jag vill. Eller att jag måste vänta med att svara på sms:et, man vill ju inte låta folk tro att man inte har något liv, eller att man är fruktansvärt och ofattbart förälskad i en person bara för att man svarar på en minut?

Sen har vi regler om HUR man skriver till folk. Sms, mail, meddelanden, msn, allt finns det regler för. Du måste börja skriva på ett sätt, sen får du inte heller här svara för fort, det finns bara inte. Och för att krångla till allting lite till har vi en hel regelbok om smilies. Skulle det vara så att man inte använder smilies i sms eller mail kommer personen som tar emot det tro att man är helt pisst off. Eller bli ledsen för att den tror att man inte tycker om den. Man får heller inte överanvända smilies, då blir det för rörigt och för flummit. Då kan man verkligen försvåra för mottagaren.

varför måste vi krångla till det så, varför är vi programmerade att analysera och övertänka allting?

En sak till. Alla vet att tjejer är komplicerade (det är killar också btw), men varför vill inte killar lära sig? Det s.k tjejspråket är inte så svårt som man kan tro, det finns t o m listor där det står vad saker och ting betyder. Ta in vad det står, även om det verkar löjligt, för tjejer är överdramatiska och komplicerade.

sorry, but that's life

but not for me anymore, i'm quitting.

Jag ska strunta i alla regler. Från och med nu finns det inga regler. Jag avskaffar dem allihop.

Sådetså.

Välkommen till ett enklare liv.

 

Mikael (din bror om du inte fattar det)

28 september 2009 19:20

Där satte du fingret på en viktig spik! :D :D: :D :D :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...