Direktlänk till inlägg 13 september 2009
För mig är det en av de bästa känslorna som finns. När man verkligen väntar på någonting efterlängtat. Tiden som bara är där innan man får ta del av vad det än är man väntar på.
Den tiden får man tid att längta, att tänka sig hur det kommer bli. Man visualiserar, man skapar en bild av någonting underbart, någonting värt att längta efter.
Jag har mycket att längta till. Konserter, biopremiärer, tid med de jag tycker om. Berlin.
Jag gillar verkligen att längta.
Det enda som kan vara snäppet bättre, det är att uppleva.
Nästa stopp, Håkan Hellström 18 September.
Längtan!
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 | 29 |
30 | |||||||
|