Egentligen älskar du inte mig och egentligen är det okej med mig

Sånt där är slöseri med tid.

Söndagar i all ära, vi älskar dem alla. Not. Men idag har det varit helt okej ändå, visserligen en typisk söndag när man gör mestadels ingenting, men det har i alla fall känts bra och det är väl ändå huvudsaken. Ingen ångest över måndagen som kommer, trots att det både är skola och jobb som väntar. Ingen ångest överhuvudtaget faktiskt, en bra söndag.

Jag försöker att göra med bästa utav det mesta nu för tiden och jag tror att det funkar. Jag hade kunnat ängna dagen åt panik inför praktiken då jag inte har allt klart än, eller så hade jag kunnat tänk på skolarbeten som ska vara inne i veckan, eller så hade jag kunnat slösa tid på andra problem som antagligen finns där men som jag för dagen har lagt åt sidan. Det känns som rätt väg att gå just idag, jag kan ändå inte göra någonting åt det nu så varför gräva ner mig?

Nej, det enda jag ska oroa mig för nu är det faktum att jag ikväll kommer läsa ut sista boken ur twilight-serien. Det känns inte helt okej. Förutom det massiv-jätte-hyper-hemska problemet mår jag bra.

Tack

 

Sofie

2 september 2009 00:00

Jag tycker om din blogg och ditt sätt att skriva!

http://sofiiejohansson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...