becoming who we are.

Minnena springer förbi mig, det är inte lika enkelt att få tag i dem längre. Jag försöker tänka ihop med musiken, jag minns den tiden suddigt. Jag vet att jag har minnen som väcks när jag tar upp viss musik igen, jag vet att just den här låten väcker känslor och jag vet vilka känslor. Men jag vet inte varför.

Do you know your enemy?

Det är mycket som känns, men jag kan inte placera det. När, var, hur?
Jag vet bara att jag gillar musiken. Och jag gillar känslorna därtill.

Jag antar att det var någon period när jag behövde musiken, och musiken blev lösningen, den har varit min räddning många gånger

även nu.