becoming who we are.

Minnena springer förbi mig, det är inte lika enkelt att få tag i dem längre. Jag försöker tänka ihop med musiken, jag minns den tiden suddigt. Jag vet att jag har minnen som väcks när jag tar upp viss musik igen, jag vet att just den här låten väcker känslor och jag vet vilka känslor. Men jag vet inte varför.

Do you know your enemy?

Det är mycket som känns, men jag kan inte placera det. När, var, hur?
Jag vet bara att jag gillar musiken. Och jag gillar känslorna därtill.

Jag antar att det var någon period när jag behövde musiken, och musiken blev lösningen, den har varit min räddning många gånger

även nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...