Mitt tredje inlägg för dagen. Och alla på mindre än en timme. Jag får en känsla av att jag försöker undvika någonting, undra vad det kan vara....

Regnet håller i sig, och det verkar vilja göra det hela dagen. Det här skulle vara en perfekt dag för en tur till bergvik och lite shopping. Men det kan ju inte jag, nej inte idag. Eller så skulle jag kunna träna idag, vara lite hurtig. Men nej inte idag. Kanske städa rummet, det behövs ju alltid. Men nej, det hinns inte. Plugga, det är bra - man måste ju tänka på framtiden. Eller läsa lite ur "A child callet it", det vore inte helt fel. Badhuset är ett trevligt ställe, åka och simma det är bra. Övningsköra måste man också så man är redo nästa år. Färga broders hår, städa hans rum kanske. Eller lära mig spela gitarr... Listan kan bli lång, men allt detta gör jag så mycket hellre än att gå ut med den hemska reklamen.

Reklamen som ligger ute i kärran, och nere i hallen. Den ligger där så jag ser den varje gång jag går ner för trappen, den ligger där och glor på mig med onda ögon. Hånskrattar åt mig i hemlighet. Å du onda reklam. En dag, en vacker dag - då ligger du inte där mer. Då har jag slutat, sagt adjöss, farväl, auf widersehn. Den dagen kommer bli en minnesvärd dag.

Tyvärr är inte det idag. Så nu ska jag ta mig i kragen och cykla ut med lite fin reklam till några av Skåres finfina brevlådor.

Lid med mig.

 

eelon

18 maj 2008 14:46

Haha
Ja lider med dej :O ;P
men va glaa för du slipper gå å lämna reklam i MIN brevlåda du ;) . haha . NÅNTING positivt ju ;);)

 

Malle

18 maj 2008 22:47

ja, lite tur har man iaf då (;

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...