Det blev inget reklamutdelande igår. Jag orkade inte, sen hann jag inte heller. Var ju och red igår, mys vare och inte en regndroppe på hela turen. Sen kom mamma och hämtade mig för att jag var lat och inte orkade ta moppen. Åkte en sväng till ilanda och övningskörde. Kände som om jag började om från början p.g.a mammas nya bil. Helt omvänd från den gamla, här behövde jag bara snudda vid bromsen för att stanna. Blev kvar där ett tag i alla fall tills Elin ringde och tyckte att jag skulle komma till Emil för att kolla hockeyn. Jaja, då fick man stressa hemåt och duscha och sen dra sig åt ängebäck.

Väl framme ringde man på dörren, men ingen ville öppna. Dörren var låst så in kom man ju inte på egen hand. Ringde på igen - då blev det ett nedrans liv på andra sidan. Låset vreds om och handtaget drogs ned. På andra sidan dörren var inte bara Elin och Emil utan också Viola, Peter och Joel. I samma stund som dörren öppnades hördes mina vännor sjungandes i vacker körsång (kanske inte...), ja må hon leva, ja må hon leeeeva.... Jag blev paff. Överraskad och lite smått chockad klev jag inte och tog emot sången och presenter med ett leende på läpparna, väl inne i köket hoppade Stina fram från rummet bredvid. Jag som alltid brukar vara så bra på att genomskåda sånt här! Men inte den här gången, nejnej.

Tårta hade de bakat också, med (värme)ljus och allt - guld. Kvällen blev mycket bra, det var längesen det var så bra. Tack så grymt mycket allihopa! Ni är guld :*

 

eelon

18 maj 2008 14:43

hihi :D . du anade inte att vi skulle göra nått sånt alltså xD ? . det trodde jag :D . speciellt när jag sa
- hej, ja tänkte att vi åker till emil snart .
och du - meen, du ÄR hos emil ..
jag : - Aaa, just det! men öömn, kom hit då ! . hahah ;P

 

Malle

18 maj 2008 15:26

hah, nej inte ens då anade jag något ^^, trodde bara att du var allmänt dum ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...