Vissa saker går som på band. Man kan vara halvt zoombie men ändå veta vart strömbrytaren sitter. Man vet att dörren öppnas åt ett visst håll, att efter ett kommer två osv. Ändå finns de stunderna när allt glömms bort. Jag kan helt plötsligt ha tappart bort mig i minnet, vilket håll var det nu igen jag ska vrida nyckeln för att låsa upp, eller vilket håll ska jag vrida för att zooma in på kameran istället för att zooma ut.

Ibland tappar jag bort mig själv utan att veta vart jag ska hitta mig igen. Ibland finns det faktorer som får mig att tappa bort mig själv, ibland finns det de som hjälper mig att hitta mig själv igen. Just nu står jag på nollläge, jag vet inte om jag har koll på mig själv eller inte. Jag står inte och trampar men jag kommer heller ingenstanns, frågan är bara om jag tycker om det eller inte. Just nu känns det som jag trivs. Jag behöver ingen hjälp, jag bara är.

 Jag tror minsann jag gillar det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...