Regnet höll inte i sig hela dagen. Jag vet inte det exakta klockslaget, men någongång under dagen slutade det regna. Först trodde jag att det bara var ett uppehåll, och att det snart skulle börja ösa ner som aldrig förr. Jag vågade inte hoppas på annat. Men sedan, efter ytterliggare en tid vågade jag tro på det underbara. Regnmolnen var tömda, himlen var torr. Luften var torr. Ännu bättre blev det efter ännu en tid då min kära väl solen tittade fram. Då vart jag lycklig.

Dagen blev inte så hemsk som jag befarat. Visst var det inte så värst kul att cykla ut med en massa reklam i hård vind och regnet piskandes mot kinderna, men som sagt så kom solen. Och mitt jobb blev med ens både lättare och roligare. Men solen i ögonen kunde jag t.o.m njuta av dagens arbete, jag kunde se det positiva - jag cyklade ju ändå hela dagen, lite träning är det ju (y). Att inte bara sitta inne hela dagen visade sig vara ganska skönt. Jag har ändå gjort någonting vettigt idag. Eller vettigt och vettigt, jag har gjort något i alla fall. Istället för att bara sega och sörja över att det är söndag.

Imorgon börjar en ny vecka, då blir det förhoppningsvis lite shopping och sedan ridning. På tisdag blir jag duktig och tränar (äntligen), onsdag ridning, torsdag träning. Ja jag ska helt enkelt börja bli lika duktig som förut igen. Från och med nu ska jag hålla igång så bra jag kan, utan längre uppehåll. Jag ska tamefasen fixa dom där nedrans magrutorna! AMEN.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...