Klockan 01.45 inatt - dvs för tre minuter sen - läste jag ut den sista och slutgiltiga boken i twilightserien.

Och jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var utan tvekan det bästa jag någonsin läst. Alla fyra böckerna tillsammans utgör en underbart cirkel av lycka, en cirkel av behov, beroende.

Twilight. Jag har verkligen inte ord, och ändå kan jag sitta i timmar och prata om allt som har med det att göra. Men när det kommer till att definiera twilights betydelse för mig, då tar det stopp. Så underbart fantastiskt tokigt galet magiskt... Ja, allt du kan tänka dig. Twilight har det.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen nu. Jag har ingenting kvar att läsa ur den här underbara serien... Jag bara hoppas på att Stephenie Meyer återkommer med den boken det talats om, en femte bok där Edwards syn på allting kommer fram. Snälla, gör det för alla läsare. Jag och alla andra behöver verkligen en fortsättning, en bok att längta till.

Nästa stopp nu måste bli 20 november, då kommer film nummer två. Tre månader, det är väl inga problem... eller?

 

Malin

31 augusti 2009 23:23

Jag vågade knappt läsa inlägget, för jag var rädd att du skrev om någon som skulle hända. Jag läser så långsamt jag bara kan, för jag vill inte att den ska ta slut. Vad ska jag läsa sen liksom...?

http://malinsjoberg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...