Den här dagen en bergochdalbana. Vaknade av ett minst sagt konstigt telefonsamtal, somnade om och vaknade några timmar senare härligt snurrig och med lite ångest på det, mums. Kom på att när jag kom hem igår fått en ros på sängen från "en hemlig beundrare", vilket gjorde mig lite gladare. Sen fick jag även en chokladask av mamma vilket också drog upp mitt humör. Nu får jag se saker jag inte vet om det stämmer eller inte och det känns konstigt, gör mig förvirrad. Och på allt det här så är det allahjärtansdag idag. Jag vet inte hur jag känner inför det egentligen. Allt går upp och ner. Vart står jag?

Varför envisas jag med att se hemska filmer innan jag ska sova? Den här gången var det Dorian Gray, och jag hade inte så stor koll på vad det var för genre på den tidigare men nu är jag rätt säker. Det är den typen som klänger sig fast på näthinnan med bilder, hemska korta minnesbilder som är svåra att slita loss. Dumma hemska film..

Det finns bara en sak att göra; dra på en söt animerad film, se några minuter och glöm allt som har med dumma Dorian Gray att göra. Det regnar köttbullar hörde jag?

:*

experiences make us strong.

Jag måste ta tag i mitt liv. Sluta tänka så mycket och börja tänka mer, samtidigt. Livet är inte lätt alltså. Och jag måste erkänna att jag saknar dig. Det är mycket jag saknar, det är mycket jag längtar efter. Det är alldeles för mycket tankar som flyger runt just nu, inte så många måsten men mycket vilja åt olika håll. Mitt i allt finns jag någonstans också, men trots att jag har så mycket tid, så lite måsten så vet jag inte riktigt vart jag är. Inte så värst förvånande att jag låter förvirrad, jag börjar tröttna.

Det är just för att jag tänker för mycket. När jag slutar tänka, eller i alla fall minskar ner på det lite så mår jag bättre. Det låter som ett konstigt beroende. Och ska jag vara ärlig har jag själv ingen aning om hur det fungerar. Jag kommer inte fram till någonting alls. Mer än att jag borde tänka mindre ibland, typ nu. Så jag ger mig för ikväll

Sådetså.

Jag är förföljd - av nummer. Tre stycken små ettriga siffror som är efter mig vart jag än går. Jag ser dem på bilar, bilder, klockan, låtlängder etc. Och det är samma tre i samma ordning varje gång, tre små siffror som aldrig lämnar mig ifred. frustrerande. Det är som alla sa att det ska vara när man sett "number 23", men det är varken de siffrorna eller någon efterföljd av någon film överhuvudtaget.

Men det är lite läskigt, när jag som minst anar det kommer de. Tre små siffror; 342

tre-fyra-två, tre-fyrtiotvå, trehundrafyrtiotvå. Tre fyra två, dumma siffror. Jag vill inte vara förföljd längre.

I feel like a child

Jag vill inte tänka mer, jag ska officielt sluta tänka. Annars kommer man bara på saker man inte vill tänka på, typ att jag har två grejer att göra till imorgon som jag inte kan göra för att jag inte vet vad det är. Hade jag inte tänkt så mycket hade jag inte kommit på det. Å andra sidan kunde jag ha kommit på det tidigare så jag kunde fråga någon. Nu känns det lite långt bort. Jag får helt enkelt tänka mer mitt på dagen och mindre på kvällen.

Tyvärr sov jag mitt på dagen idag så den idén hade inte funkat ändå. Hade konstigaste drömmen på länge som jag inte minns va det va för något. Men den va konstig, sådetså.

Varför får jag inte på mig dina blåjeans?

Har lyssnat på kent hela dagen. Underbart, gör mig hel.

bara 19 dagar kvar nu

Jiho!

Min dagsplanering blev helt screwed up. Vaknade inte alls av mobilen som var ställd och missade en hel del timmar på det. När jag sen gick upp kände jag inte för något alls, skulle ha solat, svängt förbi på haga och provat in balklänningen, fixa hår och makeup till balen, beställt klipptid, kanske shoppat lite också. Nu får allting flyttas till en annan dag, vilket inte känns så bra. Hade varit skönt att fått det gjort.

Men inte så mycket att göra åt, får göra mig iordning nu istället och dra mig in till stan, blir att jobba några timmar. Konstigt nog ser jag fram emot det, jag måste vara sjuk, gilla jobb?! ja, konstigt.

Sen taggar vi för kvällen, ny popklubb i karlstad. Hoppas verkligen på flipp, och inte flopp (jo, jag är p3 skadad).

Nej, nu får jag ta tag i mitt liv.

Plikten kallar

:*

När jag har tråkigt klickar jag mig fram och tillbaka på facebook. Först på startsidan, kollar om det finns något kul. Sen till min profil, se om det hänt något där. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, tiotusen gånger. För det händer ingenting på facebook, ingenting faktiskt. Facebook är rätt trist ibland alltså.

Nu struntar jag i fejjan och flyttar blicken lite snett uppåt vänster- mot tvn.

Får se hur länge det håller

Det fastnade en riktigt fin låt på min näthinna tack vare käre pånken. Och där sitter den än, fin som snus. Och där får den stanna, du får hitta din egen låt.

Rätt nöjd faktiskt.

Rätt nöjd med min dag också.

Rätt nöjd över att jag inte bryr mig.

Rätt nöjd.

Fint!