Alltså hallå världen, jag lever. Bara så ni vet, jag lever mer än någonsin. För vet ni vad det är för dag idag? Det är den 1a juni 2010. Det är ny månad, det är juni! Ahllå världen, det här är månaden vi alla har väntat på. Den sjukaste månaden någonsin. Den bästa månaden någonsin, månaden då det händer. It.

Det kommer bli det sjukaste någonsin, det kommer bli det bästa. Det är bara tio dagar kvar. Snart är vi fria, helt fria. Inga mer läxor, inga mer prov eller inlämningar. ingenting, helt jävla slut.

Galet, det kommer bli otroligt. Så otroligt att det inte finns ord till det, så otroligt att jag inte fattar det än, även fast jag sitter och skriver om det så går det inte att förstå. Det går nog inte att förstå förrens vi är där, förrens vi står där innanför dörrarna och väntar på att få springa ut. Förrens vi står på flaker och lever som aldrig förr. Skriker, sjunger, njuter. Festar som aldrig förr.

Ett jävla stort kalas kommer det bli. Så jävla bra kommer det bli. TIO små dagar kvar, det är ingenting. Det är mindre än två veckor, det är bara tre dagar mer än en vecka, det är mindre än ett dussin. Det är bara tio små dagar. Det är helt jävla galet.

FÖR VI SKA TA STUDENTEN!

och det kommer bli det sjukaste, galnaste, helt fucking bästa någonsin!!

Nu är det där där med tid igen, jag hänger inte med. Allt går alldeles för fort, det är för mycket att göra, att tänka på,. för mycket som händer som jag inte hinner med att förstå.

Tiden försvinner lika fort varje dag. Jag hinner inte med

Jag orkar inte hinna med.

Nu kan vi använda duschen här hemma. Det är underbart! Det var någon gång i februari som jag sist kunde duscha hemma, nu kan jag äntligen det igen. Och nu med kakel, ny duschpanel och annat fint. Ojojoj, det tog ju bara tre månader...

Och det är inte ens klart än,. Men duschen går att använda i alla fall, och det är ju alltid något. Sen ska de fixa allt de klantat sig med också. Men det är nästa steg.

Just nu hör jag vattnet rinna i badrummet. I duschen. Papi hoppade in så fort vi fick klartecken.

JIHO

JAG HAR DUSCH!

Idag har jag varit på brandkåren. Fick åka brandbil och brandmannen satte på sirenen.. nio små mediatreor satt och fnittrade som småbarn. Att något så enkelt kan få en tillbaka till barndomen, underbart. Åkte även ner för stången, ascoolt. Nu kan jag bli brandman.

Kalla kårar längst min ryggrad. Jag har en blixtrande känsla som inte försvinner. Doften av grönt gräs och sommarregn på asfalt, solen i ögonen. Det hjälper inte, känslan är kvar. Jag vill att den ska försvinna samtidigt som jag vill att det ska kännas. Den ska vara där nu, det är ett sådant ögonblick som ska kännas, ända in i själen. Ändå är jag motvillig, världen är suddig och jag vill bara vara kvar för alltid. Jag ser in i de stora ögonen, lika mörka som natten. Jag känner knivhug i bröstet varje gång jag tänker på vad som väntar. Jag stryker handen över bogen på min prins, och viskar tyst fina ord till hans öra. Pälsen känns som sammet i min hand.

Det färgglada landskapet som omger oss lyser upp tillvaron. Små vita blommor fyller marken där jag står och fastnar mellan tårna på mina nakna fötter. Doften av vitsippor, klöver och färskt sommargräs sticker mig i näsan. Min prins har den finaste mulen i hela världen. Jag känner en lätt puff i sidan, och jag får ett nytt knivhugg i bröstet. Känslan går inte att förtränga, även om jag skulle vilja. Tiden håller på att rinna ut. Jag gömmer huvudet i hans päls, allt för att få behålla  den välkända lukten av min underbara fina. Jag tänker att om jag stannar här nu, kanske jag kan stanna för alltid. En varm pust mot min rygg, och värmen sprider sig i hela kroppen, jag kramar om honom, känner värmen, lukten, allt det fina. Jag känner en mjuk mule mot min stängda hand, jag kramar fingrarna runt tre hårda bitar som luktar gröna äpplen. Han vet att det finns där. Men jag vill inte ge honom det, jag vill inte ta ett enda steg till som påminner mig om att jag inte kan stanna. Jag hör avlägset grus som krossas på vägen, ett dovt brummande ljud från motorn av en volvo. Det kommer närmre och närmre, en välkänd grå kalufs får sig en vindpust från det öppna fönstret i den glänsande silvermatta bilen. Den svänger in på den stora gårdsplanen, och jag hör dörrar som öppnas och stängs. Jag rör inte en fena, står stilla som en staty där jag står bredvid min bästa vän. Solen får hans päls att glänsa likt hästarna i sagornas värld. Men han är verklig, och jag vet att jag måste ta steget ifrån min verkliga sagohäst. Jag låter mulen nafsa i min handflata. De hårda bitarna med äppeldoft slinker ner i hans mun, jag omfamnar hans mjuka päls en sista gång, för snart är jag långt därifrån.

Jag är så sjukt arg just nu. Känns som att jag bryter ihop när som helst. Allt blir bara fel, allt är fel. Fult, dåligt. Det går inte.

Allt är negativt, och jag har svårt att hålla mig ifrån det. Först en olycka på fruktvägen. Vet inget om det än, sen kommer jag hem och allt är fel med badrummet. ALLT måste göras om. Jag som trodde vi skulle ha dusch idag. Men det går inte, massa fel överallt, massa som måste göras om. Allt ska rivas igen, jiho...

Sen är datorn knas, dryg och krånglar. Msn funkar inte, och jag är helt orkelös.

En jävligt viktig sak som alla borde lyssna på; anställ aldrig JJ's kakel till någonting. Dom kan inte,. kan ingenting. Så sjukt ovärda.

Update 2014:
JJ's Kakel har bytt namn och heter numera Nordic Bygg & Kakelmontage i Karlstad AB. Antagligen pga att det gamla namnet drog på sig för mycket negativa träffar på google. Kan även tillägga att vårt badrum ännu inte är klart, det har varit över fyra år med ett halvfärdigt badrum tack vare deras okunnighet. Nu har rättegången varit och en annan firma håller på att städa upp efter Johan Janssons "arbete". Förhoppningsvis är allt detta snart avklarat. Det vore fint att kunna använda det där bubbelbadet som stått i garaget i fyra år...

Mina händer skakar, jag har svårt att skriva pga det. Men jag har ännu svårare att våga gå framåt. Våga klicka. Det är ett litet knapptryck ifrån, och jag är för feg för att trycka. Jag trodde verkligen inte det skulle vara så svårt, men nu märker jag hur mycket som ligger bakom. Jag försöker igen och igen och igen, men varje gång tar rädslan över. Jag är rädd för att det inte ska hända någonting, jag är rädd för att någonting ska hända. Jag är rädd, vad som än händer så är jag rädd, och feg. jag vet inte om jag klarar det, jag vet inte om jag verkligen vågar.

Det är bara en liten knapp, men egentligen så mycket mer.

Ett djupt andetag.

Jag ska försöka igen, önska mig lycka till. Eller något...

Natten är återigen här, den kommer krypandes sakta under kvällen och sen poff! så har den intagit himlen och släkt ner alla ljus. Men en sak har ändrats sen sist, det är inte längre vinternatten som kommer på besök. Den har bytts ut, mot den nya, varmare - vårnatten. Och det känns bra, jag är redo för vår, jag är redo för värme. Jag skulle t o m kunna acceptera sommarnatten vilken sekund som helst.

Fast det är en del som ska hinnas med innan dess. Gräset ska bli grönt, träden ska få löv och smultronen ska komma. Jag ska ta studenten. Sen kan sommaren komma.

Eller förresten, det behöver inte gå så fort, vi kan nog ta ett steg i taget. Så jag hinner bli redo, för det vet jag inte om jag är än. Jag vill inte lämna tryggheten, jag vill inte bli arbetslös utan framtidsplaner. Och jag vill inte tappa människorna omkring mig, de kommer spridas som käglor runt hela världen. Och jag kommer tappa dem. Jag vill inte det.

Så vi kan vänta lite med sommarnatten, våren har ju precis kommit. Jag gillar våren, jag tycker om att se knopparna komma fram och gradvis se gräset ändra färg. Och jag vet att efter våren kommer sommar. Men det dröjer än, och det gör inte så mycket. För våren är bra den med.

:*