Mina händer skakar, jag har svårt att skriva pga det. Men jag har ännu svårare att våga gå framåt. Våga klicka. Det är ett litet knapptryck ifrån, och jag är för feg för att trycka. Jag trodde verkligen inte det skulle vara så svårt, men nu märker jag hur mycket som ligger bakom. Jag försöker igen och igen och igen, men varje gång tar rädslan över. Jag är rädd för att det inte ska hända någonting, jag är rädd för att någonting ska hända. Jag är rädd, vad som än händer så är jag rädd, och feg. jag vet inte om jag klarar det, jag vet inte om jag verkligen vågar.

Det är bara en liten knapp, men egentligen så mycket mer.

Ett djupt andetag.

Jag ska försöka igen, önska mig lycka till. Eller något...

 

Sofie

23 april 2010 20:55

Låt inte rädslan för att misslyckas hindra dig från att spela!

http://sofiiejohansson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...