Lite snabba uppdateringar;

- Man borde uppskatta duschen mer. Det gör jag nu när jag för tillfället inte har någon hemma. Får springa runt och snylta på andra lite här och var. Jag vill att badrummet ska vara klart nu.

- Jag lyckades bra häromdan och körde av vägen, man borde köra lugnt när det är halt. Ska försöka komma ihåg det..

- Igår var jag på nöjes för fösta gången, kul. Men jag är ett hopplöst fall i vissa lägen alltså.

- Bilder från kentkonserterna och annat kommer upp på min fotoblogg http://malindabengtson.bloggplatsen.se/ så fort jag orkar, måste bli bättre på uppdatering!

Nu ska jag göra mig i ordning för jobbet, och kanske en liten sväng ut sen om man orkar.

:*

Jag har varit ganska så duktig den senaste tiden, effektiv kan man nästan kalla det. Bara som exempel kan vi se tillbaka på gårdagen, jag praktiserade från klockan åtta till halv tre, jobbade från tre till nio. Hann ändå fixa sommarjobb, boka tid för vaccin, koll för foten, planera veckan och redigera bilder i kvällsningen. Idag har jag praktiserat samma tid, kollat foten, vaccinerat mig, städat rummet och är nu strax på väg till stallet.

Känner mig i alla fall duktig. Så jag tänker säga att jag är det.
Bara att dammsuga kvar, det blir ikväll. Sen redigera lite mer bilder och hinna duscha lite också, vore nice.

Bra dagar!

Jäklar vilken kväll det var igår. Vilken jävla kväll!

Helt underbart.

Kent i lisebergshallen, en av de bästa kentkonserterna ever. Wow, som vanligt finns det inga ord, men det var minst sagt magiskt.

Det börjar med att jag hade sittplats - va fan hände där liksom?! måste ha klantat mig när jag köpte biljetterna... Försökte i alla fall byta till mig en ståplats, men det gick inte så bra. Försökte gå in på ståplats med min sittplatsbiljett -fail. Förbandet börjar och jag sitter en stund, sen försöker jag igen. Jag märker att om jag sitter kvar kommer jag dö, sittplats är ingenting för mig, och verkligen inte när det gäller kent. Så jag vandrar runt lite och försöker ragga upp någon snäll person som vill byta biljett, går inte så vidare värst bra. Förbandet slutar spela och jag börjar bli stressad, måsta ha tag på ståplats!

Då kommer räddningen, tio minuter innan kent ska börja kommer en kille fram och säger att jag kan få hans biljett. Jag har nog aldrig blivit så glad för någonting tidigare, snacka om att det gjorde min dag, min hjälte.

TUSEN TACK DU UNDERBARA MÄNNISKA

Tog mig fram genom trängseln och fram till 'min' plats, mellan Jocke och Martin.

Underbar spelning, helt otrolig. Och jag håller med Jocke, Göteborgspubliken är SÅ mycket bättre än stockholmarna, jävla storstadsfjollor.

Tack för ännu en oförglömlig kväll kent.

Ni är oslagbara

kärlek

För det mesta är jag rätt emot hantverkare av alla dess slag. Har bara dåligt erfarenheter av utdragna projekt och sega starter. Alltid är det något som krånglar.

Just nu gör vi om våra badrum och självklart är det inte heller smärtfritt den här gången. Tar en evighet. Men det är inte det som är grejen nu, det jag skulle säga är att det närmar sig en vändning.

Det går mer och mer framåt nu, det verkar nästan som att det kommer bli klart i tid, kanske. Dessutom håller mina fördomar mot hantverkare på att spricka.

Imorse kom det hit en kille som just nu jobbar på vinden, fixar för spotsen antar jag. I alla fall så lyssnade jag på p3 när han kom, morgonpasset som vanligt. Jag sitter i rummet och hör något jag känner igen, det kommer från badrummet. jag sänker ljudet på stereon och lyssnar. Killen i badrummet lyssar ju för tusan på kent!

Sikken grej, sikken überbra kille va. Trevlig dessutom, blir lite kentsnack mellan hans arbete och mina morgonrutiner. Och inte nog med detta, utan det visar sig att han spelar i band också, och inte vilket band som helst, utan Sparzanza.

Världen är bra liten ibland alltså.

Jag hittade mina älsklingsbrillor trasiga i väskan. Tråkigt till tusen, blev ledsen.

Men sen kom jag på att jag har ett par till någonstans, hittade dem i sängbordslådan och blev glad igen. Inte likadana, men fina för det.

Jag gillar sol. Och brillor, vill ha sommar nu

:*

Studenten börjar närma sig, balen närmar sig, studentresan till ayia napa närmar sig. Det är mycket som händer på kort tid i år. Sommaren väntar med jobb, festivaler och grillkvällar. Det kommer bli tokbra.

Ett litet problem bara.. Sen jag var i egypten förra veckan har jag fått fina ränder efter mina två festivalarmband på min högra handled. Och med bal och student på ingång kan man inte va randig, man kan heller inte komma på balen med festivalarmband på. Sure, man kan dölja dem med handskar eller kanske något annat fint men det duger inte. Jag har länge sagt att de snart åker av och nu är det nog dags ändå.

Konstigt nog känns det inte som att det kommer vara så enkelt som jag trott. Jag har vant mig vid banden. Jag trivs med dem, även om det inte alltid är så snyggt så är de mina. Och det är minnen i dem.

Arvika -08, första festivalen. Fest, värme och kent. Helt oförglömligt

Hultsfred -09, vad kan jag säga, hultsfred i mitt hjärta. Kings of leon, the killers, winnerbäck. Kärlek i oändlighet.

Det kommer bli otroligt tomt, konstigt och jag kommer sakna dem. Men när det är dags så är det dags.

Nu är det dags

byebye friends.

kärlek

Snaaaart ska jag ta tag i dagen. Har tagit det lugnt lite för länge, checkat in disneychannel, mtw, simpsons. Ätit värsta frukosten någonsin, så hemskt onyttig att vi lämnar det. Nu räcker det. Behöver städa rummet först och främst. Så det är snyggt någonstans i huset. Resten är kaos. Jag trivs inte i röran.

Hantverkarna krånglar till det, saker överallt - mer än vanligt. Dessutom har vi ingen dusch, azm. Får snylta runt på andra, jiho! Jag orkar inte med det, tokjobbigt ärligt talat. Vill bara att det ska bli klart någon gång. Typ nu, och inte om två veckor. Sen vore det nice om resten av huset blev klart också. Big chance.

Dags att ta tag i dagen nu. Städa.. Jiho, bara att köra.

Jag vet att jag inte ska bry mig, men ibland går det inte, ibland kan jag bara inte stänga av. Människor är för löjliga ibland, lite för omogna och jag borde verkligen inte låta mig påverkas, men det gör jag. För de som jag nu anser är löjliga har en gång varit en del av mitt liv, och jag vill inte ha det såhär. Jag känner mig stött, utfryst och jag tar helt seriöst illa upp. Dumt, jag vet - men jag kan inte hjälpa det.

Jag trodde inte det skulle bli såhär, jag trodde jag kände dem. Jag hade tydligen fel.

Ändå vill jag att det ska vara som förut.

Jag känner mig svag.