Jäklar vilken kväll det var igår. Vilken jävla kväll!

Helt underbart.

Kent i lisebergshallen, en av de bästa kentkonserterna ever. Wow, som vanligt finns det inga ord, men det var minst sagt magiskt.

Det börjar med att jag hade sittplats - va fan hände där liksom?! måste ha klantat mig när jag köpte biljetterna... Försökte i alla fall byta till mig en ståplats, men det gick inte så bra. Försökte gå in på ståplats med min sittplatsbiljett -fail. Förbandet börjar och jag sitter en stund, sen försöker jag igen. Jag märker att om jag sitter kvar kommer jag dö, sittplats är ingenting för mig, och verkligen inte när det gäller kent. Så jag vandrar runt lite och försöker ragga upp någon snäll person som vill byta biljett, går inte så vidare värst bra. Förbandet slutar spela och jag börjar bli stressad, måsta ha tag på ståplats!

Då kommer räddningen, tio minuter innan kent ska börja kommer en kille fram och säger att jag kan få hans biljett. Jag har nog aldrig blivit så glad för någonting tidigare, snacka om att det gjorde min dag, min hjälte.

TUSEN TACK DU UNDERBARA MÄNNISKA

Tog mig fram genom trängseln och fram till 'min' plats, mellan Jocke och Martin.

Underbar spelning, helt otrolig. Och jag håller med Jocke, Göteborgspubliken är SÅ mycket bättre än stockholmarna, jävla storstadsfjollor.

Tack för ännu en oförglömlig kväll kent.

Ni är oslagbara

kärlek

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...