Jag vet att jag inte ska bry mig, men ibland går det inte, ibland kan jag bara inte stänga av. Människor är för löjliga ibland, lite för omogna och jag borde verkligen inte låta mig påverkas, men det gör jag. För de som jag nu anser är löjliga har en gång varit en del av mitt liv, och jag vill inte ha det såhär. Jag känner mig stött, utfryst och jag tar helt seriöst illa upp. Dumt, jag vet - men jag kan inte hjälpa det.

Jag trodde inte det skulle bli såhär, jag trodde jag kände dem. Jag hade tydligen fel.

Ändå vill jag att det ska vara som förut.

Jag känner mig svag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...