Relationen till andra människor vårdas av två sidor, din och den andres. Funkar inte den ena sidan funkar inte heller den andra, det är som en elkontakt, kommer det ingen ström genom uttaget kan strömmen inte heller föras vidare.

Relationen till sig själv är annorlunda, den kan bara du själv förändra, förbättra och ta hand om. Den är inte som någon annan relation, ingen annan är i närheten lika svår och komplicerad, men inte heller på långa vägar lika viktig.

Frågan är då, hur gör man? hur kommer man dit man vill, hur vet man att man väljer rätt och hur bygger man upp relationen till sig själv?

Jag vet ärligt talat inte alls hur man får den ultimata relationen.

Men jag vet att man måste våga stå på egna ben. Jag har fått höra att genom att hela tiden förlita sig på andra människor - på sin omgivning - kommer man ingenstans. Man måste själv våga ta steget, våga gå ut i mörkret för att hitta ljuset. Friskt vågat hälften vunnet, eller hur?

Ett gammalt ordspråk, eller rättare sagt citat lyder: "Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv". Det är författaren Sören Kierkegaard som sade detta på mitten av 1800-talet och jag tycket det är så klockrent. Det handlar om att hitta sig själv, och för att göra det måste man våga leta.

Det är även som Anna säger "Relationen till sig själv är den absolut viktigaste och svåraste relationen man har". Hon säger det i en artikel ur Dagens Nyheter (15.3.2008), och hon har så rätt. Innan vi kan gå vidare i våra liv, kanske gå in i ett förhållande eller flytta ihop med pojk-/flickvännen behöver vi veta en del om oss själva. För om inte vi vet hur vi själva fungerar, hur ska då någon annan kunna veta det?

Relationen till vänner, släkt och bekanta vårdas av två sidor, relationen till dig själv vårdar du på egen hand. Så se till att göra det ordentligt, lita på dig själv och våga stå på egna ben. Det är ändå den viktigaste relationen vi har.

Det finns tid till att skriva, det finns tankar som ibland måste ner. Sen finns det de tillfällena när man måste skriva, även om man inte riktigt vill egentligen.

Det här är ett sånt tillfälle. Jag har väntat på att kunna skriva, jag har väntat på att orden ska komma, att fingrarna ska flyga. Nu känns det iställer som jag hackar mig fram, det är inte den enkla, vanliga texten. Det är någonting annat, något svårare, någonting påtvingat. Nära på i alla fall.

Jag vill att orden ska komma, jag vill att fingrarna ska flyga och bilda ord, meningar och sammanhang. Men det känns bara som jag upprepar mig. Börjar jag skriva känner jag snart igen mig, samma text som igår, samma text som för en vecka sen?

För tillfället har jag inga nya idéer, och det är riktigt påfrestande. Speciellt nu, när jag måste skriva. Jag måste hitta orden, meningarna och sammanhangen. Jag måste göra det nu, ikväll, innan jag blir för trött och inte orkar.

Och jag kan ju säga att pressen inte gör det enklare precis. Men nu ska jag koncentrera mig, nu måste jag komma igång. och det känns faktiskt som jag kan. Jag vet att jag kan.

Det är bara att hitta orden.

Det har varit lite kärvt med tid ett tag nu, och ärligt talat har jag inte haft så mycket att säga. Jag har helt enkelt inte varit på skrivhumör, och jag gillar det inte. Å ena sidan är det skönt att inte ha några idéer för ett tag, speciellt när jag vet att jag ändå inte hinner eller kan skriva. Å andra sidan vet jag inte när nästa ämne ploppar upp, och jag behöver det idag egentligen. Ska nämligen ha ett muntligt nationellt prov imorgon, känns sådär.

Aja, jag antar att det bara är  att vänta och se, och hoppas att jag får ett infall ikväll. Ska försöka att inte tänka så mycket på det, det är då det blir som bäst.

I'll be back.

:*

Jag är arton, myndig. Får köpa snus och cigaretter. Jag får skriva på papper utan målsmans underskrift. Jag är numer min egen målsman. Jag får komma in på krogen lagligt, köpa alkohol. Och jag har nu också körkort.

Jag växer upp va.

Jag är trött. Trött i kroppen och i huvudet, men det är det värt. Bara att ladda och samla nya krafter, imorgon blir det att köra bil själv för första gången förresten. Lycka

Det här kommer blir ett vad-har-jag-gjort-idag-inlägg. Det är redan bestämt. Men det är faktiskt tillåtet idag, för det har hänt en himla massa.

Dagen börjar med att jag vaknat tio gånger inatt i ren nervositet, varje gång tror jag att jag försovit mig, det hade jag inte. Inte en enda gång faktiskt. När klockan äntligen ringer klockan halv åtta, tjugo i åtta och åtta (man var ju tvungen att vara säker på att inte somna om igen) går jag upp och äter frukost. Jag gör mig i ordning och cyklar till bussen. Märker att jag glömt plånboken hemma och cyklar hem igen, tar nästa buss och kommer in till stan.

Väl inne tar jag mig en promenad mot orrholmen, kommer halvvägs och svänger vänster, mot vägverket. Sitter och väntar i en halv evighet, vilket betyder ca 30 min. Sen kommer en man vid namn Mikael och ropar upp mig. Närmsta timmen är som en dimma. Jag minns det i detalj men det känns inte verkligt. Jag kör bil i en halvtimme, sen säger Mikael att jag har körkort. Vilken kille!

Så idag mina kära vänner, har Malinda tagit körkort. Galet skönt faktiskt, jag gillar det.

Kom nästan nyss hem från premiärturen också, fast helt själv var jag inte, Elin fick åka med. Rätt fränt faktiskt, jag gillar det här med körkort. Bra skit.

Och nu sitter jag i sängen med datorn i knät. Levande ljus är tända runt om i rummet och radion står på p3, såklart. Nu ska jag njuta av min totalt lyckade dag. Det gillas.

kärlek

:*

Det är julmys i hela staden, julbelysningen lyser upp gatorna och granen står på torget. Precis som det ska vara på första advent.

Hemma är de röda gardinerna på väg upp, julstjärnor och ljusstakar finns lite här och var och pepparkakorna är framme.

Själv har jag inte riktigt hittat julstämningen än, jag har inte haft tiden att slappna av och njuta. Men det kommer, tiden finns fortfarande och jag ska snart dra mig mot kyrkan för ett första adventsfirande. Då kommer känslan.

Senare, när jag kommer hem igen har jag bestämt mig för att mysa till det med levande ljus, glögg, pepparkakor och till och med julmusik. Nu satsar vi på riktigt, det är ju ändå första advent.

:*

Jag har ändrat mig, nu tipsar jag om min nya blogg ändå.

Jag ville ha en plats för att visa mina foton och kände att jag inte vill blanda text och foton. Det passar inte här. Så det fick bli en ny, på samma domän. Jag är nöjd för tillfället, det är inte det ultimata för att just visa foton kanske, men det funkar.

Titta in vetja - här