Relationen till andra människor vårdas av två sidor, din och den andres. Funkar inte den ena sidan funkar inte heller den andra, det är som en elkontakt, kommer det ingen ström genom uttaget kan strömmen inte heller föras vidare.

Relationen till sig själv är annorlunda, den kan bara du själv förändra, förbättra och ta hand om. Den är inte som någon annan relation, ingen annan är i närheten lika svår och komplicerad, men inte heller på långa vägar lika viktig.

Frågan är då, hur gör man? hur kommer man dit man vill, hur vet man att man väljer rätt och hur bygger man upp relationen till sig själv?

Jag vet ärligt talat inte alls hur man får den ultimata relationen.

Men jag vet att man måste våga stå på egna ben. Jag har fått höra att genom att hela tiden förlita sig på andra människor - på sin omgivning - kommer man ingenstans. Man måste själv våga ta steget, våga gå ut i mörkret för att hitta ljuset. Friskt vågat hälften vunnet, eller hur?

Ett gammalt ordspråk, eller rättare sagt citat lyder: "Att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv". Det är författaren Sören Kierkegaard som sade detta på mitten av 1800-talet och jag tycket det är så klockrent. Det handlar om att hitta sig själv, och för att göra det måste man våga leta.

Det är även som Anna säger "Relationen till sig själv är den absolut viktigaste och svåraste relationen man har". Hon säger det i en artikel ur Dagens Nyheter (15.3.2008), och hon har så rätt. Innan vi kan gå vidare i våra liv, kanske gå in i ett förhållande eller flytta ihop med pojk-/flickvännen behöver vi veta en del om oss själva. För om inte vi vet hur vi själva fungerar, hur ska då någon annan kunna veta det?

Relationen till vänner, släkt och bekanta vårdas av två sidor, relationen till dig själv vårdar du på egen hand. Så se till att göra det ordentligt, lita på dig själv och våga stå på egna ben. Det är ändå den viktigaste relationen vi har.

 

Jonas

13 december 2009 21:32

Jag har bara läst i ett fåtal bloggar. Definitivt var denna mest intressant, du skriver omsorgsfullt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...