Det finns tid till att skriva, det finns tankar som ibland måste ner. Sen finns det de tillfällena när man måste skriva, även om man inte riktigt vill egentligen.

Det här är ett sånt tillfälle. Jag har väntat på att kunna skriva, jag har väntat på att orden ska komma, att fingrarna ska flyga. Nu känns det iställer som jag hackar mig fram, det är inte den enkla, vanliga texten. Det är någonting annat, något svårare, någonting påtvingat. Nära på i alla fall.

Jag vill att orden ska komma, jag vill att fingrarna ska flyga och bilda ord, meningar och sammanhang. Men det känns bara som jag upprepar mig. Börjar jag skriva känner jag snart igen mig, samma text som igår, samma text som för en vecka sen?

För tillfället har jag inga nya idéer, och det är riktigt påfrestande. Speciellt nu, när jag måste skriva. Jag måste hitta orden, meningarna och sammanhangen. Jag måste göra det nu, ikväll, innan jag blir för trött och inte orkar.

Och jag kan ju säga att pressen inte gör det enklare precis. Men nu ska jag koncentrera mig, nu måste jag komma igång. och det känns faktiskt som jag kan. Jag vet att jag kan.

Det är bara att hitta orden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...