Jag känner att sömnen drar över mig, jag är vaken men inte riktigt här.

Radion står på i bakgrunden, vaken med p3. Härligt med lite röster och musik i nattens mörker. Nu är jag här igen, där jag var i sommras; härliga nätter, ensamhet som gillas och känslan av att bara va.

Jag saknar sommaren. Saknar värmen, känslan och friheten - helheten. Ändå vet jag att när den kommer vill jag att den inte ska vara här så fort. Jag vill ha lång tid kvar till sommaren, samtidigt som jag vill ha den här nu. Det är konstigt det här, förvirrande. Men det är så det är.

Jag vill vara på ett ställe samtidigt som jag vill stanna där jag är nu.

Jag är förvirrande.

Så vi slutar där, och njuter av natten istället.

:*

Får du chansen att vara lycklig - ta den. Överanalysera inte, tänk inte överhuvudtaget! njut av stunden och var lycklig istället.

Det spelar ingen roll varifrån det kommer eller hur länge det varar. För man vet aldrig när nästa chans kommer att vara riktigt lycklig, om så bara för en timme.

Jag hade en sån tid igår; jag log hela tiden, skrattade för ingenting, var hyperaktiv och bara allmänt glad. Jag var lycklig. Och jag är det nog fortfarande, bara att jag inte känner det lika starkt. Det kommer lite då och då, och när jag får chansen tar jag vara på den. Då stänger jag allt annat, slutar tänka, och bara är.

Det måste vara den bästa känslan i hela världen. Lycka.. Jag tror jag har fått tillbaka det, jag kan inte sluta le.

Jag får alltid den här känslan när något riktigt bra är på gång, ofta en konsert. Alltid när det gäller en riktigt bra konsert, eller festival så kommer känslan. Skönt att veta vart jag kan hitta den. Men det är nästan ännu bättre när jag inte är beredd på det, inte bättre än en kentkonsert i och för sig, men nästan i samma klass. Och då är det riktigt bra.

Nu ska jag njuta av min lycka.

Ta vara på tiden vänner

:*

Men åh så bra allt kan vara.

Mtv går för fullt nu, först kent sen muse och nu kings of leon.

Musiken är bäst. Får mig på bäst humör, kan inte sluta le. Åh, jag älskar det här.

kärlek!

:*

Jag skrattar åt mig själv. Patetiska lilla flicka! nej så farligt är det inte. Men töntig är jag. Skärpning

Ursäkta men vad hände med att vara positiv, vänta och se och inte tänka för mycket? Jag håller mig inte till vad jag säger, redan van att göra tvärtom. Konstigt och dumt.

Jag vet själv att det blir så mycket bättre om jag tänker mindre, inte överanalyserar och bestämmer mig innan jag vet hur det är. Ta ett steg i taget.

Bra där.

Nu ska jag tänka på annat, mtv i några timmar.

Fint

:*

Lika säker som jag är när vi ses, lika osäker blir jag när vi inte ses. Så mycket har sagts, så många ord som jag trodde betydde. Tveksamt om det var så starkt som det verkade. Antar att enda vägen att ta reda på det är att fråga. Svårt när man inte får några svar.

Eller om svaren blir något annat än vad jag vill ha.

"bara du säger till så är jag din föralltid"

bara ord?

:*

Gårdagen var bra, kvällen var bra. Alltid är det något men vi glömmer det, tänker på allt annan istället. Fokuserar.

Tänker på de bästa vännerna i världen, och att de är mina. Tack för igår brudar, jag gillar er.

Annars rullar det på, tror jag. Eller det kanske står still, går bakåt, försvinner. Jag är lika förvirrad som alltid förstås. Men tänker mindre i alla fall, och det är en bra sak. Ger inte ut mig som förr, förutom igår, snedsteg. Tar nya tag som det brukar bli och glömmer, tänker framåt, bygger på nytt. Förhoppningsvis blir det bra nu, eller så rasar det helt. Nej, det byggs på.

Nu tänker jag för mycket, ska sluta med det, tänka på annat.

Har läst ut Snabba Cash nu på morgonkvisten, grym bok - läs den.
Ska se bion ikväll, kommer bli kalas. Men innan det hockey; Färjestad - Frölunda.

Blir nog bra hoppas jag.

Vi hörs, som jag brukar säga

:*

Jag har lätt för att prata inför folk, jag har lätt att prata med andra människor, nya människor, yngre, äldre. De flesta sorters människor.

De enda som är svåra att prata med, att få respons ifrån och att hålla igång ett samtal med är de som själva inte vill prata. Blyga, uttråkade, stressade, osäkra människor, eller de som bara inte gillar ämnet. Det är nästintill omöjligt att hålla igång ett samtal med någon som är ointresserad. Ändå är det vid vissa tillfällen ett måste.

Jag är en sådan som behöver få svar, är någonting förvirrande, finns det frågetecken, är jag osäker och behöver veta så är jag beroende av svar.

Oturligt nog är det ofta så att dessa två går ihop, Svårpratade människor och svar alltså. Vilket betyder hårda bud om svaren. Vilket i sin tur vidare leder till antingen inga svar eller lite halvdana sådana. Jag antar att jag får nöja mig för stunden.

:*