Får du chansen att vara lycklig - ta den. Överanalysera inte, tänk inte överhuvudtaget! njut av stunden och var lycklig istället.

Det spelar ingen roll varifrån det kommer eller hur länge det varar. För man vet aldrig när nästa chans kommer att vara riktigt lycklig, om så bara för en timme.

Jag hade en sån tid igår; jag log hela tiden, skrattade för ingenting, var hyperaktiv och bara allmänt glad. Jag var lycklig. Och jag är det nog fortfarande, bara att jag inte känner det lika starkt. Det kommer lite då och då, och när jag får chansen tar jag vara på den. Då stänger jag allt annat, slutar tänka, och bara är.

Det måste vara den bästa känslan i hela världen. Lycka.. Jag tror jag har fått tillbaka det, jag kan inte sluta le.

Jag får alltid den här känslan när något riktigt bra är på gång, ofta en konsert. Alltid när det gäller en riktigt bra konsert, eller festival så kommer känslan. Skönt att veta vart jag kan hitta den. Men det är nästan ännu bättre när jag inte är beredd på det, inte bättre än en kentkonsert i och för sig, men nästan i samma klass. Och då är det riktigt bra.

Nu ska jag njuta av min lycka.

Ta vara på tiden vänner

:*

 

marsipanen

18 januari 2010 11:02

Lycka är att vara lycklig;)

http://marsipan.bloggplatsen.se

 

Emma

18 januari 2010 12:02

Härligt Malinda :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...