Direktlänk till inlägg 9 februari 2010
experiences make us strong.
Jag måste ta tag i mitt liv. Sluta tänka så mycket och börja tänka mer, samtidigt. Livet är inte lätt alltså. Och jag måste erkänna att jag saknar dig. Det är mycket jag saknar, det är mycket jag längtar efter. Det är alldeles för mycket tankar som flyger runt just nu, inte så många måsten men mycket vilja åt olika håll. Mitt i allt finns jag någonstans också, men trots att jag har så mycket tid, så lite måsten så vet jag inte riktigt vart jag är. Inte så värst förvånande att jag låter förvirrad, jag börjar tröttna.
Det är just för att jag tänker för mycket. När jag slutar tänka, eller i alla fall minskar ner på det lite så mår jag bättre. Det låter som ett konstigt beroende. Och ska jag vara ärlig har jag själv ingen aning om hur det fungerar. Jag kommer inte fram till någonting alls. Mer än att jag borde tänka mindre ibland, typ nu. Så jag ger mig för ikväll
Sådetså.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 |
23 | 24 |
25 | 26 |
27 |
28 | |||
|