Det har varit lite kärvt med tid ett tag nu, och ärligt talat har jag inte haft så mycket att säga. Jag har helt enkelt inte varit på skrivhumör, och jag gillar det inte. Å ena sidan är det skönt att inte ha några idéer för ett tag, speciellt när jag vet att jag ändå inte hinner eller kan skriva. Å andra sidan vet jag inte när nästa ämne ploppar upp, och jag behöver det idag egentligen. Ska nämligen ha ett muntligt nationellt prov imorgon, känns sådär.

Aja, jag antar att det bara är  att vänta och se, och hoppas att jag får ett infall ikväll. Ska försöka att inte tänka så mycket på det, det är då det blir som bäst.

I'll be back.

:*

Jag är arton, myndig. Får köpa snus och cigaretter. Jag får skriva på papper utan målsmans underskrift. Jag är numer min egen målsman. Jag får komma in på krogen lagligt, köpa alkohol. Och jag har nu också körkort.

Jag växer upp va.

Jag är trött. Trött i kroppen och i huvudet, men det är det värt. Bara att ladda och samla nya krafter, imorgon blir det att köra bil själv för första gången förresten. Lycka

Det här kommer blir ett vad-har-jag-gjort-idag-inlägg. Det är redan bestämt. Men det är faktiskt tillåtet idag, för det har hänt en himla massa.

Dagen börjar med att jag vaknat tio gånger inatt i ren nervositet, varje gång tror jag att jag försovit mig, det hade jag inte. Inte en enda gång faktiskt. När klockan äntligen ringer klockan halv åtta, tjugo i åtta och åtta (man var ju tvungen att vara säker på att inte somna om igen) går jag upp och äter frukost. Jag gör mig i ordning och cyklar till bussen. Märker att jag glömt plånboken hemma och cyklar hem igen, tar nästa buss och kommer in till stan.

Väl inne tar jag mig en promenad mot orrholmen, kommer halvvägs och svänger vänster, mot vägverket. Sitter och väntar i en halv evighet, vilket betyder ca 30 min. Sen kommer en man vid namn Mikael och ropar upp mig. Närmsta timmen är som en dimma. Jag minns det i detalj men det känns inte verkligt. Jag kör bil i en halvtimme, sen säger Mikael att jag har körkort. Vilken kille!

Så idag mina kära vänner, har Malinda tagit körkort. Galet skönt faktiskt, jag gillar det.

Kom nästan nyss hem från premiärturen också, fast helt själv var jag inte, Elin fick åka med. Rätt fränt faktiskt, jag gillar det här med körkort. Bra skit.

Och nu sitter jag i sängen med datorn i knät. Levande ljus är tända runt om i rummet och radion står på p3, såklart. Nu ska jag njuta av min totalt lyckade dag. Det gillas.

kärlek

:*

Det är julmys i hela staden, julbelysningen lyser upp gatorna och granen står på torget. Precis som det ska vara på första advent.

Hemma är de röda gardinerna på väg upp, julstjärnor och ljusstakar finns lite här och var och pepparkakorna är framme.

Själv har jag inte riktigt hittat julstämningen än, jag har inte haft tiden att slappna av och njuta. Men det kommer, tiden finns fortfarande och jag ska snart dra mig mot kyrkan för ett första adventsfirande. Då kommer känslan.

Senare, när jag kommer hem igen har jag bestämt mig för att mysa till det med levande ljus, glögg, pepparkakor och till och med julmusik. Nu satsar vi på riktigt, det är ju ändå första advent.

:*

Jag har ändrat mig, nu tipsar jag om min nya blogg ändå.

Jag ville ha en plats för att visa mina foton och kände att jag inte vill blanda text och foton. Det passar inte här. Så det fick bli en ny, på samma domän. Jag är nöjd för tillfället, det är inte det ultimata för att just visa foton kanske, men det funkar.

Titta in vetja - här

På tal om problemslöst så drömde jag väldigt mycket konstigt inatt. Jag har tidigare sagt att vad som händer omkring mig och hur jag känner påverkar mina drömmar väldigt mycket, så även inatt. Jag var stressad, missade tider, försov mig, glömde helt bort och var allmänt förvirrad.

Jag har inte nämnt det här men jag klarade körkortsteorin nu i veckan (Jiho!), och det betyder att uppkörningen närmar sig. Jag vaknade i panik inatt, - flera gånger faktiskt - och trodde det var en annan dag och att klockan var alldeles för mycket. Som tur var kom jag på rätt fort att det bara var lördag, och jag kunde andas ut igen. Annars är det inte så värst ovanligt att jag springer upp i panik och ber mamma skjutsa in mig till stan eller liknande när jag tror att jag försovit mig. Lyckligtvis brukar hon ha bättre koll än mig och det brukar sluta med att hon upplyser mig om att klockan inte är mer än sju på morgonen eller liknande, pinsamt men lugnande.

Jag vet inte om jag kan göra någonting åt det här, jag försöker lugna mig genom att ställa fem olika larm på mobilen, men det verkar ju inte funka. Jag antar att det bara är att försöka slappna av, hålla koll på dagarna och inte försova mig när det gäller. Tur att det inte är så värst långt kvar, jag får väl stå ut med en lite sömnlös vecka kanske, men det är det värt. Nu ska körkortet fixas, sådetså.

Allt känns bättre nu. Jag har kontroll, jag vet vad som händer och jag har för tillfället inte så mycket att oroa mig över. Det är bra nu. Och det känns som att det är bäst att njuta av situationen, för känner jag mig själv rätt hittar jag snart problem igen.

:*