Btw!

Jag har märkt att statistiken för läsare har skjutit i höjden!

Dubblerats på någon månad, oerhört kul måste jag säga.

Sen om jag inte är i klass med Blondinbella än, det är en annan sak.
Men det är ju bara en tidsfråga, "Gingerbella" nästa.

I några dagar har jag hållt mig inne och läst. Nu är det ändring på det, nyduschad, nysminkad och fräsch är jag på g igen. Snart är det dags att åka till mormor för god mat och födelsedagsfirande. Det känns som en mini-nystart och det känns bra. Nya tag (än en gång), nya möjligheter.

Jag har haft en period nu där jag varit oerhöst oambitiös, kanske vore dags att ändra på det också. Det känns som om jag är redo, jag är t o m på humör för att städa, och det var ett tag sen vill jag lova.

Nu ska jag satsa, inom vissa områden i alla fall. Och jag ska klara det, sådetså.

:*

När jag ger mig in på någonting gör jag det ordentligt. I alla fall när det gäller böcker. Jag blir som besatt av innehållet och är det någonting riktigt bra kan jag stanna inne och bara läsa, timme efter timme.

Det är precis vad jag råkat ut för nu. Jag har precis läst klart den tredje boken i Stieg Larssons serie om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander. Nu är jag tom. Som alltid efter en era av läsning, när det inte finns nägonting kvar - vad händer då?

Jag var likadan när jag läst ut Twiligtserien. Fast tusen gånger värre. Tomt.

Jag har de senaste dagarna inte kunnat göra mycket annat än just läsa, jag har varvat det med datorn, mat och några timmars välbehövligt snack vänner emellan. Annars har det varit läsning tjugofyra-sju. Det slukar mig som en sjukdom, jag vill bara veta vad som kommer näst, vad som händer. Och Stieg Larsson var en sådan skicklig författare, det går bara inte att sluta. Det kan liknas med en drog, har man väl börjat är det näst intill omöjligt att sluta.

Så vad händer nu? vilken serie kommer näst.
Som tur är har jag redan bestämt mig. På torsdag är det premiär för den andra twilightfilmen - New Moon. Tills dess ska jag läsa om ettan och tvåan. Det känns som en bra uppladdning. Dessutom behöver jag sysselsätta mig, och jag älskar verkligen att försvinna in i böckernas värld, det är guld.

:*

Jag vet att jag vart dum. Jag vet att jag gjort något idiotiskt, och jag vet att jag inte kan ignorera den skulden.

Jag kan bara hoppas på att du kan se förbi det, att du kan förstå att det verkligen inte har någon betydelse för mig.

För jag vill det här, det vill jag verkligen.

Så snälla, ge mig en chans.

:*

Som vanligt så flyger tiden iväg. Det känns som jag nyss vaknade, det känns som om dagen aldrig fanns.

Men det är inte sant. För skulle det vara så skulle inte snön ha hunnit lagt sig, och det har den. Hela gatan är vit, min cykel har ändrat färg och hela luften är full av vita små fluffiga flingor.

Jag tror jag gillar det.

Vi säger så.

:*

Jag har spenderat större delen av dagen på mitt rum. I sällskap med datorn, en bok och feber.

Antagligen kommer febern från influensavaccinet jag fick igår. Datorn och boken är mina egna så det är inget att fundera på.

Det som bekymrar mig och förvånar mig är den flygande insekten som just besökte mig. En mygga kom surrande intill mitt öra. Vart den kom ifrån är ett mysterium.

Vart den tar vägen är inget mysterium.

Den liksom förlorade kraften att flyga i och med att jag råkade smälla den mellan mina händer.

Jag har en förkärlek till potatis. Kokta, stekta, ugnsbakta, hasselback, mos, pressad and so it goes on. Potatis i alla dess former och sorter. Allra bäst är nog ändå färskpotatisen. Färskpotatis, grillat, kokta rödbetor, grekisk sallad, och en kall god sås. Det är sommarens bästa. Potatis är helt enkelt en stor favorit.

Igår var det blodpudding och potatisbullar till mat i skolan. Det är mat jag aldrig tyckt om. Jag vet att på mellanstadiet var folk som galna i potatisbullarna. Jag förstod verkligen inte vad som var så speciellt med de konstiga gula bullarna. Men jag provade ändå, även fast jag visste från tidigare att det inte var någonting för mig. Jag hade rätt.

Aldrig tidigare har jag riktigt tänk på vad potatisbullar är gjorda av. Korkat tänker du nu, det säger sig ju av namnet! men det var aldrig någonting jag tänkte på. Inte förrens igår, när det bara slog mig, attans! det är ju potatis!

Potatisbullar. Än så länge den enda potatisen jag inte tycker om.

Låt det inte bli fler, snälla potatisgud.

Jag är bra på att förtränga, glömma och att inte tänka på det jag inte vill tänka på.

Och det är precis vad jag ska göra nu, bara må bra. Sådetså

vad gör det om hundra år?