Direktlänk till inlägg 28 november 2008
Det var Lasse Linds ord när han poade om en låt och samtidigt berätta om hur han träffade sin bästa vän.
Han ursäktade sig innan han uttalade sig, han sa att tänkte vara lite flummig. Och visst låter det både lite flummit och klyschigt, men trots det stämmer det. Det var på det sättet jag lärde känna den personen som jag delat mina bästa minnen med, den person som alltid bryr sig, hon som alltid lyssnar. Hon jag jag inte träffat på flera dagar och faktiskt, tro det eller ej - saknar.
Vi har båda praktik för tillfället, på olika ställen. Och har inte setts på hela veckan. Det känns väldigt länge när man annars är van att ses varje dag. Inte heller ses vi i helgen. Nästa veckan är det också praktik, liksom veckan efter det. Men helgen däremellen, då är det fest. Då ses vi, hoppas jag? För återigen, jag saknar dig.
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
|