Direktlänk till inlägg 17 november 2008
Mina senare inlägg har varit aningen spontana. Jag har inte alltid tänk igenom vad jag skrivit, och då blir det som det blir. Vad jag menar är; ta det inte för hårt. Om du mot förmodan skulle känna dig träffad.
Jag antar att det också kan ses som ärlighet, att jag har skrivit precis som jag kännt, precis när jag kännt det. Dock är det ändå inte vidare genomtänkt. Så ta det med en nypa salt helt enkelt.
Just det! Jag är inte längre utan mobil. Fast den nya har såklart inte kommit än. Jag får köra på festivalmobilen. Jag har också fått hem ett preliminärt comviq-kort tills vidare. Fast det numret ska jag bara ha några dagar som tur är. Sen återupplivar jag mitt halebop nummer! Jag ska meddela när jag fått det, då måste alla som har mitt nummer höra av sig så jag kan börja samla ihop till en kontaktlista igen.
Or die!
I'll be back
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
|