Morgonen är avklarad, det är faktiskt snart eftermiddag. Jag blev väckt i morse som planerat och jag kom upp i tid. Min första mobillösa dag lider mot sitt slut.

Kanske inte riktigt än, men jag hoppas på det. Jag vill bara att dagarna ska gå så fort som möjligt nu så jag kan få  det efterlängtade paketet på posten.

Tillbaka till morgonen. Jag hade lång tid på mig eftersom jag var tvungen att bli väckt av någon hemma. Som skulle till jobbet illa kvickt så att gå upp vid halv tio blev. Allt gick finfint tills jag skulle till bussen. Till mina vanliga rutiner hör att lyssna på radion större delen av morgonen. Det gick utmärkt tills jag lämnade huset.

Ingen mobil betyder inget headset och ingen radio. I-poden var inte laddad heller så jag fick klara mig utan musik. Hela vägen till skolan. Däremellan har jag en cykeltur från huset till busshållplatsen. Jag brukar vanligtvis kolla nästan frenetiskt på klockan varannan sekund för att se så jag inte missar den utsatta tiden för bussen. Men eftersom mobilen inte finns till hands fick jag klara mig utan även det.

Jag tar mig till bussen på typ tre minuter. När jag lämnade huset vet jag att klockan var  22 över 11. Bussen går 26. Jag borde hinna. Jag kommer till Stodeneskolans busshållplats utan att veta vad klockan är, med tanken att bussen borde komma när som helst. Men icke. Det dröjer och jag börjar bli otålig. Tanken slår mig att jag nog hade missat den bussen jag skulle med. Så var också fallet. Tur att nästa går tio minuter senare.

Så aningen sen anländer jag till skolan. Se människor jag inte vill se. Eller en människa. Ingen bra start på dagen inte. Usch, vad jag inte gillar känslan. Hat, tror jag det kallas. Något jag måste leva med tydligen.

Mattelektion avklaras på något under en timme. Sen hörs rykten om att multimedian är inställd. Jag dubbelkollar, vi har lektion. Nu sitter jag här och lider. För vi fick en uppgift nämligen. Då vi skulle fota med mobilkamera. Vilket skämt.

:* 

btw! på radion denna morgon spelades kent - Om du var här. Det gör min dag lite bättre.

 

emma

17 november 2008 14:09

Haha, lilla söta Malinda! :P Jag tycker så synd om dig. Din mobil var fin! - röd som bloggen din! ;)
Hoppas du snart får din nya och att du får börja smsa igen! :) Jag vet själv hur jobbigt det är utan telefon, haha naket? Tack för din fina komentar förresten, den gjorde mig glader!
KRAAAM

http://emmadahlen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...