Det är ny månad. Det är November. Med stort "N".

Mitticity har satt upp jul-lamporna. Det såg jag igår när jag tog en svängom i vårt vackra köpcentrum. Senare fick jag reda på att de även fått upp julgranen. Då blev jag lite skeptisk. Det känns lite tidigt faktiskt. En och en halv månad kvar till jul om jag inte minns fel? Än så länge vill jag inte behöva tänka på julshoppingen. På alla julklappar som ska stress-shoppas i sista stund.

Ta det inte fel, jag älskar att köpa julklappar. Men man ska hitta "it" också. Det perfekta; det fina, lite roliga, det uppskattade. Livet är inte lätt. Och än så länge vill jag ta det lungt. Jag vill hinna få in lite pengar så jag kan köpa det bästa. Jag har inte ens köpt det jag själv vill ha till hösten än. Och nu är väl ändå vintern snart här, om den inte redan har kommit. Jag vill få mer tid, mer pengar. All välgörenhet till mig tack!

Stressen kommer redan det känner jag. Bra, då kanske den hinner försvinna till jul, eller vad tror du? Nej knappast säger jag. Jul-stressen kommer förfölja mig vart jag än går i femtio dagar till. Femtio dagar! det är den tiden som är kvar till jul. Kul, stressad i femtio dagar framöver.

Tack mitticity, jag gillar er med.

:*

 

bean

9 november 2008 18:50

jag ska skänka lite pengar till rädda barnen så du kan överleva :* jag är en generös o barmhärtig kvinna också! höööööh

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...