Direktlänk till inlägg 27 oktober 2008
Björn & co
Höstlov
Kameran tillbaka
Ny kamera
Jobb
Speciell pojke fyller år
Det händer en hel del nu. Synd bara att jag inte har någon motivation till att berätta om det. Det får räcka med några få ord.
Så, Björn Gustafsson, Soran, Özz och Måns Möller i torsdags. Det var inte fel alls. Ett skratt förlänger livet har jag hört. Jag och Elin kommer leva i evighet.
Höstlov. Behövligt, men också jobbigt. Det känns som om allt tar en högre växel efter lovet. Då börjar det på riktigt igen. Det måste det, ör det ebhövs det med. Annars vaknar jag nog aldrig, Ni förstår, jag har inte börjat skolan efter sommarlovet än. Så känns det i alla fall. Så nu får jag ta tag i det här.
Gamla kameran är tillbaka efter lagning och funkar som vanligt. Trogna gamla Bettan. Men vi har fått en ny bebis i familjen nu. 1000D heter han, eller nej det gör han inte. Han heter något annat. Ett nytt namn. Som är hemligt tills jag kommit på något bra. Förslag är välkomna.
Jobb då. En viktig punkt må jag säga. En efterlängtad punkt. Jag behöver verkligen få in lite extra pengar, så nu hoppas jag det blir bra det här. Det är utbildningsdagar på Norstat nu nämligen. Och på onsdag är det min tur. Det blir bra det här.
Och speciell pojke då. Fyller år imorgon dum som han är. Jag kämpar med att komma på något bra att ge, men tror ni inte han förstör det varje gång jag kommit på något bra va? jorå, det bästa kanske är att vänta tills han fått det han ska få av de han ska få något av, Så vet jag vad som finns kvar för mig att köpa sen. Men helst vill jag förstås komma med det perfekta när jag åkter till honom imorgon. Vi får se hur det går...
Nu ska jag snart dra mig till kojs. Har inte sovit ordentligt på länge nu. Ni fick en liten ointressant uppdatering om vad som händer här åtminstonde. En sista koll i de fina internetbutikerna jag har tillgång till här hemifrån bara. Kanske hittar jag något nästintill perfekt i alla fall.
Önska mig lycka till.
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 |
|||||
|