Jag sitter och degar framför datorn och teven, lite fram och tillbaka. Det har varit en sådan skön dag idag så jag vill bara tänka på det och njuta, chilla som stekarna i stan så fint säger.

När jag vaknade i morse och kikade ut genom allrumsfönstret såg jag en orange himmel bort vid horisonten. Resten var klarblå, utan ett moln. Solen lyste sådär mysigt som den bara kan göra på årets första riktiga vårdag, underbart.

På väg till bussen kände jag att jag nog hade kunnat ta skinnjackan ändå, istället för den tjocka dunvästen. Men den får väl vänta tills imorgon (kent-låts-känsla).

Dagen blev bara bättre ju längre tid det gick, morgonen var mysig, på förmiddagen började solen faktiskt värma och vid lunch var det nästan lite sommarkänsla då man kunde vistas ute i enbart kortärmat, mucho uppskattat!

Vid tvåtiden drog jag mig in mot stan och trafikskolan. En lektion på norrstrand blev det med bromsberedskap, och korsningsträning. Gick väldans bra faktiskt, jag är nöjd! Och uuuuh så skönt det var att sitta i en bil med solen stekade mot ansiktet. Vaaaaaarmt!

Sen hem efter det, och ladda inför spåring på tuggelite med barnen. Ni ska bara veta hur jobbiga nioåriga killar är. Speciellt i grupp, fy tusan. Men de är härliga ändå ;) Det var i alla fall skönt att komma ut lite när det ändå var så fint. Lite blåsigt och kallt om fötterna, men annars gôr gôtt.

Och nu sitter jag här, en semla tjockare och en kopp oboy varmare. Det blev oboy idag istället för choklad, vi hade ingen grädde tyvärr..

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...