Jag har kommit med en liten snilleblixt.

I veckan som gick mötte jag en bloggskrivare, jag kommenterade att jag gillade vad han skrev och han blev glad. Till min förvåning hade han ingen aning om att jag läste hans blogg.

Egentligen borde jag ha förstått det, jag har aldrig tidigare pratat med människan och jag har heller aldrig kommenterat dennes blogg. Ändå kändes det konstigt att han inte visste, jag är ju så van att läsa den att det känns som om jag känner människan genom det han skriver.

Jag läser många andras bloggar också och nu tänkte jag komma ut med dessa. Ni kan ta det som bekännelser, tips, eller bara strunt. Välj själv!

Ett ögonblick - Beatrice Fernlöfs blogg som jag läser för att hålla mig uppdaterad, vi träffas dagligen men pratar inte alltid om allt som händer, det skulle ta fööööör lång tid. Då är det bra med en blogg.

You and me wont be unhappy - Linn Fridéns blogg som alltid är underhållande. vare sig det är vardagliga eller mer speciella saker. Hon skriver bra helt enkelt, och får allt att vara intressant!

Månens glada äventyr - Bloggskrivaren jag nämnde. Alltid kul läsning!

Tillfälliga tidsmaskiner och magiska märkpennor - Oskar Nyströms blogg som ligger lite på is. Synd säger jag för det var den första bloggen jag fastnade för. Jag måste nog medge att han hade en stor del i att jag började blogga, tack!

Hon kommer från främmande vidder - Pernilla Salo skriver ärligt, bra och med inlevelse. Vardag blandat med ljupare tankar gör hennes blogg till en höjdare.

Malin - om vad som händer i mitt liv - Malin Sjöbergs blogg. Ska jag vara ärlig så var det roligare förut, tätare och längre inlägg istället för små rader. Men det går i perioder, det gör det verkligen för mig också. Och jag tittar fortfarande in hos malin, det är värt.

Tove Teijler - En blogg med både text och bild. Och Tove är duktig på båda vilket gör det kul att kika in trots nystart typ tio gånger;)

Bloggen du klarar dig utan - även detta en blogg jag följt ett tag. Det är kul att läsa då författaren inte är i min älder precis. Jag började nog läsa den någon gång efter att Oskar tipsat om den på sin blogg. Mer säger jag inte, för han säger sig vilja vara anonym..

Blondinbella - Lite pinsamt är det att bekänna. Men ja, jag läser hennes blogg. Jag vet egentligen inte varför, det är verkligen onödigt vetande att hon köpt en ny mössa, eller åt grekisk sallad till lunch. Men jag är fast.

En sista blogg som jag saknar, det är karlstadbloggen. Ctothej! Jag har skrivit om den förut men den hänger fortfarande kvar. Många hatade den, jag tyckte väl om den för att jag inte var med på den. Det var kul skvaller, men allt bra måste väl ta slut det också. Synd, verkligen synd.

Så, nu har ni fått min bekännelse. Dags för er tur!

Jag vet inte vilka ni är som läser, en del kanske men långt ifrån alla. 20-30 besökare per dag - Vem är du? Skriv en liten kommentar vetja! säg hej, skriv något om bloggen eller lämna bara namn.

Jag är nyfiken!

Puss
:*

 

Astro

10 mars 2009 01:27

Jag läser!

http://astroLOL.blogg.se

 

wille

10 mars 2009 21:10

hur hinner du göra nåt annat på dagarna än läsa blogg? :) hhaa

 

Linn

11 mars 2009 21:17

Åh Malle, vad söt du är! Nu blev jag glad! :) Följer numera din blogg på bloglovin, så jag inte missar något!:)

http://linnmaria.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...