Festivalberättelsen 1

Med start från idag torsdag så kommer vi att presentera de tre bästa/roligaste/finaste festivalhistorierna vi fått inskickade till oss!

Idag får vi en händelse berättad för oss som vi förmodligen alla har en koppling till på något vis... Bilden är tagen ur Arvikas arkiv.

Campingstolen, den kära campingstolen.
Underbart vacker, blå & vitrandig. En tradition för mig sommartid. Bästa köpet ever, och självklart delaktig på Arvikafestivalen.

Ja satt i den jättebakfull, ja åt i den, ja sov i den, den var med mig överallt. Jag badade med den, ja hånglade i den. Jag till och med hånglade MED den.
En tur till Jysk, torsdagsförmiddagen på Arvika-07. Ett klart mål: campingstol.
Kliver in genom portarna, jag minns det som igår. Letar runt lite, nyfiken, uppjagad, taggad & förväntansfull.
Går ett varv i lokalen, har de inga? Sen skådar jag himmelriket! Yes! Faller pladask för min nya kärlek.

Back on stage, åtminstånde campingen.
Förmiddagen närmar sig eftermiddagen. Band börjar spela, livet har startat!
Stolen var mitt stöd, no matter what.
Men de starkaste minnena är ändå från Arvika 08. Stekande s(t)ol, lättklätt & UNDERBAR stämning.
Man lever återigen livet. Kvällarna är de bästa i ens liv, man dansar, kopplar av i stolen och pratar med världens skönaste folk.

Sista natten med gänget kommer. Lördagnatt. Bandaren på högsta volym, solnedgång, varm öl & mycket folk vid vårat camp Misslyckade mafiosos. Arvika visar helt klart sin bästa sida.
Campingstolen visar prov på kvalité, då 2 granntjejer inte vill sitta på backen, utan hellre mitt knä.
Kvällen fortgår, festivalen närmar sig sitt slut. DÅ, då händer de ofattbara. Ännu en person kommer i mitt knä.
4personer.. Stolen ger vika, vi kastas handlöst bakåt.
KATASTROF! Paniken sprider sig, jag är inte långt från att hyperventilera.
Några personer går precis förbi då detta inträffar. Mina blivande hjältar, idoler. De inser allvaret. En av dem går fram till mig, tröstar mig och gör en gärning av sällan skådat slag. Min ordvokabulär räcker inte till att beskriva tacksamheten av den solidaritet han visade mig.

Hemma på hedersplatsen på väggen hänger tyget av min allra första, kära stol som gick sönder.
Under den står en blåblommig Campingstol. Stolen jag fick av den mest barmhärtiga person jag träffat. TACK!

Simon "KAVIAR" Hammarström

 så jäkla klockrent! :D

 

wille

7 mars 2009 18:40

mäktig grabb kaviar:) hatten då? haha

 

Linn

7 mars 2009 22:06

Jag känner sånt sjukt medlidande med killen, så jag blir nästan tårögd på slutet.

http://linnmaria.bloggagratis.se

 

Kaviar

8 mars 2009 17:32

Haha. Värt!:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...